Tankar efter Crufts



Efter Crufts, världens största hundutställning som gick av stapeln förra veckan, har sociala medier fullständigt svämmat över av ilska, ledsenhet, upprördhet och massa tankar och åsikter. Mest av allt har en film på BIR-vinnande schäfer delats, och ingen skräder orden över detta. 
Jag tycker det är bra att människor reagerar. Detta var uppenbarligen en hund som inte ville vara där, den var stressad och påverkad och ville nog helst ligga och känns lugnet i en skogsdunge, eller kanske i hemmets lugna vrå. Djur ska må bra och det är absolut nödvändigt för alla inblandade i hundsportvärlden att hundens välmående går först, oavsett gren man tävlar i. 

Men. 
Jag kan ändå inte låta bli att tänka steget längre. Det är så lätt att peka med handen och säga vad andra gör fel, hur andra hundraser är sönderavlade, hur andra människor beter sig och gör. 
Vad ser vi när vi tittar på vår egen ras på Crufts? 

Jag har själv både långhåriga och korthåriga collies. Våra raser är brukshundar. Våra raser ska inte ha spår av nervositet eller aggressivitet. Vår ras ska med lätthet kunna röra sig en hel dag, utan att trötta ut sig alldeles. Vår ras ska kunna arbeta, ha uthållighet, styrka och mod. Vår ras ska ha en päls som är praktisk i alla väder. Ja även långhårscollie. Det ska skydda mot väder och vind, mot regn och kyla, mot sommarens heta sol. Den ska stöta bort smuts, lera och väta.
Av allt som vår ras ska uppfylla enligt standarden så ska den framförallt vara FUNKTIONELL. 
Den ska vara fuktionellt byggt med en kropp som håller ihop. 
Vår ras ska klara vardag, nya situationer och övervinna rädslor. Den ska vara abslout skottfast, inte ge upp vid minsta motstånd, den ska vara vänlig mot alla typer av människor. 

Tycker vi verkligen att andra raser har såna oerhörda hemska problem, att dom avlats sönder och samman, men att vår egen ras är bättre? 

Hur många collies skulle idag orka en hel dags arbete? 
En tävling i elitbrukset. Eller en dag med en fårflock. Jobba jobba jobba och ända vilja mer. 

Hur många collies har vi egentligen, som sätter sina tassar på MH-banan eller korningabanan och verkligen jobbar på ett för en brukshund ändamålsenligt sätt? Som kopplar rätt beteende och intensitet, som har de nerver som en brukshund ska ha. Som kavlar upp ärmarna och tar sig an utmaningar och stärks av dom, och kommer ut från banan med stort självförtroende. 
Hur många hundar klarar en riktig otäck situation, med nyårsraketer, eller annat, utan att få framtida men. 

Om vi verkligen tittar på våra hundar, hur många kan leva upp till detta? 
Om vi tittar på oss uppfödare, hur många av oss arbetar med våra hundar? Inte bara ett appellspår en gång i månaden, utan verkligen arbetar med hunden mot ett högt mål, där man ser brister och förtjänster under resans gång. Där man ser uthållighet, samarbetsvilja, nervkonstitution, kamplust. 

Hur många av oss kan verkligen säga att vi har en helt fullt funktionell collie?
 


Kommentarer
Postat av: Elina H

Bra skrivet - tack! :)

2016-07-19 @ 15:05:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0