merciless

 

Finns du som har plats, tid och engagemang för en kortiskille?
Vår Jarmo har precis fyllt ett år, en superglad hund i sina bästa år. Han älskar människor, är van att åka bil, mysa i soffan och kan lyssna bra när han går lös. För det mesta. Ibland får unga hundpojkar lite dålig hörsel, men det hör till :) Han är van att bo med andra hundar och har massa spring i sina ben. 
Jarmo är skottfast, har stor leklust och gillar alla typer av föremål, älskar mat och arbetar gärna och koncentrerar sig fint. Vår (hund) familj är för stor för att han ska må bra, det blir stress för honom att hålla reda på alla ständigt och jämt. Därför behöver vår kille en egen familj, som ensam hund eller med kanske nån hund men inte en hel flock att dela hus med. 
Är du intresserad av utställning är det en bonus men inget krav. Det viktigaste är att han får ett aktivt hundliv med massa kärlek och bästa omvårdnad. Här finns chansen att få en toppenhund som är förbi sin valp-och könsmognadstid men ändå ung och oformad. Han är en mycket GLAD hund som har så mycket kärlek att ge.
Om du är intesserad hör välkommen att höra av dig!
Josefina 070-678 91 46

 

Det blå halsbandet är nytvättat. Filten likaså. Intyg hos veterinären fixat och alla papper i ordning, bara väntar på att skrivas under. Imorgon är den stora dagen. Min älskade galna tokiga rakethund, lilla Mafia-tösen som föddes här hos oss en julidag för 2 och 1/2 år sedan och från första stund plirade och spanade med sina små svarta ögon, sprang snabbt som blixten och varje dag sedan dess utsatt oss för det ena galna upptåget efter det andra. Imorgon åker hon härifrån mot nya äventyr och det känns hjärtskärande, spännande, ledsamt, ont-i-magen-jobbigt, fint och oroligt. Allt på samma gång.
Min älskade vovve ska få flytta ut i världen, till en underbar familj där hon får roliga hundkompisar, nya fina människor, massor av träning av alla slag och jag tror det kommer att bli super. Mafia kommer att älska sitt nya liv, det är jag övertygad om. Hon kommer att älska varje dag, älska sina nya människor och få utlopp för all energi och arbetsvilja som ryms i den svarta kroppen. Hon kommer att älska alla race på agilitybanan, alla många och långa träningspass. Det vet jag. Och jag vet att hon kommer att komma hem hit igen, när det blir dags för hennes valpkull. Och jag kommer att träffa henne innan dess också.
Men ändå.
Ändå går hjärtat sönder. Ända brister det och saknaden jag vet kommer komma gör ont. Det är min älskade lilla galna hund som jag imorgon vinkar av på tågstationen. Som glatt kommer att kasta sig in i tågvagnen, med en lycklig viftande svans, undersöka allt nytt och tycka livet är spännande och roligt. Som kommer att sitta där i vagnen bredvid sin nya matte, titta med sina små pigga ögon i hennes och tänka. nu är det du och jag.
Och kvar kommer jag att stå, med ett trasigt hjärta, med tårar som rinner och en saknad som känns så tung. 
Det är svårt att släppa iväg sin vän. En väldigt bra collie, som har allt jag vill ha i en hund. Nu flyger hon ut i världen och vi kan inte vänta på vad ni ska kunna uppnå tillsammans!



  

Joshua ska inte flytta men ville vara med på bild här i alla fall :)

Nu passar jag på att skriva några rader när (nästan) alla vovvar är (iallafall någolunda) trötta i benen och huvuden och lugnet (någotsånär) lagt sig även över vårt lilla hem. I alla fall för en liten stund.

Vi har en alldeles underbar vovve som söker en egen familj!
Det är en ung hund, glad, social och go, med massa spring i benen och full av charmiga upptåg precis som en ung kortis ska vara.
Vi söker någon som vill ha en aktiv, rolig hund att dela vardag och fest med, som gillar att träna och aktivera sin fyrbenta vän och är du också intresserad av utställning är det ett extra plus. Någon som har ett intresse för rasen och vill vara med i vårt härliga Merciless-team, du får gärna bo här i närheten och får då givetvis all support med träning och annat från mig. Vovven i fråga har visat stor talang i träning, har fin kontakt, samarbetsvilja och leker och kampar med alla typer av föremål.
Om du är intresserad så hör gärna av dig!
Det går fint att maila eller ringa:
[email protected]
mobil 070-678 91 46

 

Nu är det läääänge sedan jag skrev något här på bloggen....
Kanske har jag tappat den trogna läsarskara jag hade :) eller vad säger ni, finns ni kvar?
Det händer mycket hos oss och därför har tiden och engagemanget gått till annat. Jag har också gått upp i arbetstid, kanske lite galet eftersom jag inte har orken på topp men det är så svårt att vara borta från jobbet. Jag trivs så bra och nu har jag ett väldigt bra schema.
Ska försöka lite snabbt sammanfatta senaste två månaderna :)

 

Idag var brevlådan full av roliga brev. Julhälsningar och julkort. Ett brev var lite tjockare än dom andra, ett brunt kuvert stämplat i Norge.. När jag öppnade det blev jag alldeles fylld av kärlek och glädje, en liten liten saknad kände jag också men bara en pytteliten fin saknad.
Jag måste bara visa er alla, hoppas det är okej Hege! Jag fick en helt underbar bilderbok med vackra foton och texter från Thareq (Merciless Skies On Fire). Fina och tänkvärda små dikter om en liten valp som föddes här och åtta veckor gammal åkte flygplan från Luleå till Bergen via Arlanda, och flyttade in hos Hege och hennes fina hundar. Där lever han sitt glada liv lycklig och får massa kärlek och roliga upplevelser.
Med allt jag går igenom just nu blir jag väldigt lätt rörd, och detta var så otroligt fint och rörde mitt hjärta till tårar.
Tusen tack Hege <3

Nu har det gått en tid sedan valparna flyttade och livet har lugnat sig en smula (ganska stor smula). Jag har hunnit andas, titta på alla filmer och bilder i lugn och ro, smälta dessa veckor då familjen plötsligt blev tio fler.
Tankarna har ramlat på plats, känslorna och orden likaså. Nu kan jag sätta dom på pränt.

Att ha en valpkull är en omtumlande upplevelse. Livet vänds upp och ner, allt blir ut och in, man blir rörd och berörd, utmattad och lycklig. Allt på samma gång. Att vara uppfödare är att ge nytt liv. Det är inte jag som burit valparna i magen men det är jag som bestämt att dom ska bli till. Och att bestämma över liv som ska födas, det är en svindlande tanke, i alla fall för mig.
Den 26 augusti föddes 10 små colliebäbisar, alla var och en med ett litet hjärta som slår, fyra tassar att springa på, en mjuk len babypäls och massa massa kärlek i den lilla kroppen. Alla var och en med sin unika personlighet. Jag har levt med dessa underbara nya varelser dag och natt, matat dom, kelat, busat, luktat på dom och hela min tillvaro har varit uppfylld av dessa nya liv som växt och på några veckor blivit små hundar. Varje minut jag varit borta har jag saknat dom, hur mycket jag än tittat har jag aldrig kunnat titta mig less, hur mycket jag än snusat in deras valplukt har jag aldrig fått nog.

Smash (Veyron)
Skies (Thareq)
Thrill (Swix)
Stiff (Bentley)
Flamma (Nikki)
Pink (Jazza)
Balls (Sheela)
Lovis (Sora)
Shake (Svea)
&
Stormen

<3

Om era nya familjer bara älskar er hälften av vad jag gjort så behöver ni aldrig frukta nånting där ute i stora världen, Fastän jag vet att ni alla har det bra, lever livet och blir kramade, älskade och omskötta precis så som en liten valp behöver bli, fastän jag tyckte det var dags att släppa taget och låta er upptäcka världen, fastän jag hela tiden från första dagen ni tog era första små andetag på jorden vetat att ni ska flytta. Fastän. Ändå är det omtumlande att låta er gå, att släppa taget, låta någon annan ta hand om er. Att krama era varma valpkroppar för sista gången, säga hej då, det är svårt. 
Jag saknar er varje dag. Jag saknar ljudet av 40 babytassar galopperandes på golvet, saknar era hungriga baby-yl på natten, saknar era roliga bus och upptåg. Jag saknar era babypussar, era nöjda knorrläten när ni trötta och lyckliga somnade i en stor hög, huller om buller. Jag saknar dina blå ögon Veyron, ditt charmiga spexande och funderande. Jag saknar dina jättevassa tänder Thareq, som bet fast i min handled eller fot och lämnade ömmande märken. Jag saknar din glada svans Swix, dina snälla ögon och gosestunderna med dig då du låg i min famn och suckade lyckligt. Jag saknar dina vackra ögon Bentley, dina pussar och vackra väsen som jag inte kunde se nog av. Jag saknar  din blick Nikki, hur du med hela du sökte ögonkontakt, din attityd och girlpower. Jag saknar din sömniga tunga kropp Jazza, som jag alltid på kvällen fick lyfta ut från hemliga gömmat där du hoppades få bli glömd över natten. Jag saknar dig Sheela (fast du är så nära), din frusna kropp som alltid sökte värme. Åh jag saknar dig finaste Sora, dig som jag tog till mitt hjärta från dag ett och som krossade det litegrann den dagen du åkte. Jag saknar din propellersvans lilla glada Svea, du var alltid GLAD och GLAD och GLAD, sötaste valp. 
Stormen saknar jag också, när jag är på jobbet. Men det går ju över när jag kommer hem. Underbaraste lilla Storm, du är allt jag velat ha i hela mitt liv och att du föddes just hos mig och låter mig få dela ditt galna valpliv är jag väldigt tacksam över.

TACK alla valpköpare för att ni tar hand om dom små!
Era sms, mail, bilder, filmer, era roliga inlägg på facebook, ert engegemang för era valpar. Ni är jättefina allihop och det betyder mycket för mig att få berättelse och foton. När jag ser och hör hur fint ni har det tillsammans, alla skojiga äventyr ni upplever tillsammans, alla mysiga stunder i soffan, all kärlek ni ger dom små, det är fint. 
Det läker det ledsna uppfödarhjärtat som saknar er.
Alla valpar ta hand om era människor där ute i världen. Bit dom bara lagom hårt, ge dom eran kravlösa kärlek och gör deras liv ännu mer komplett än innan. 
Ni har livet framför er och lev det fullt ut!

 

 

Igår packade vi in 10 galna valpar (puh) i min bil och även en galen Mafia (puh) för att åka till Öjebyn och ögonspegla, besikta, id-märka och vaccinera valpar. Mafia skulle omlysas.
Resultatet blev 8 Cea ua, en med lindrig Crd och en med litet colobom på ett öga. Alla valpar var helt ua på besiktningen.

Mafia var fri och hennes hökögon ser allt som händer och sker, ibland skulle jag önska att hon såg lite sämre faktiskt :)

Nu börjar snart dom små galningarna flytta ut i världen...

Skriver mer en annan dag (puh!)

 

Idag är valparna 6 veckor gamla och dom är underbart roliga, underbart fina och underbart tröttsamma! 
Det har varit många besök under veckan som gått, vi har också varit på bilutflykt och dom har numera rally ute på gården, världen är väldigt spännande och trots regn, blåst och kyla får man jaga dom små galningarna när dom ska in. Känns som att jag jagar små galningar mest hela tiden numera.
Vi hade sol en dag denna vecka och då blev det några bilder utomhus, annars regnar det heeela tiden... Eftersom jag sköter allt med valpar och annat helt själv så hinner jag inte fota så mycket...puh det är många bäbisar-med-jättesnabba-ben-och-jättevassa-tänder att hålla reda på...

 

 

Vår glada jätte-mycket-energi-i-hela-kroppen-och-tugga-på-allt-kille Jarmo är 5 månader gammal och trots fullt upp med babyvalparna försöker vi få lite ordning på honom, och en jättebabykille som är stor och tung som en vuxen hund men ännu valp i sin hundhjärna, det är mycket att få ordning på.

Han är duktig och läraktig, tycker mycket om godis och kel, och koncentrerar sig bra. För det mesta. I alla fall ibland. Några minuter om dan. Han kan många saker redan, och det är mycket en ny världsmedborgare ska lära sig.

Att ta ögonkontakt innan matskålen ställs ner (jag tittar jättejättesnabbt för jag är jättejättehungrig!)

Att vänta vid grinden tills man säger varsågod (jag glömmer ibland när jag har bråttom)

Att inte dra i kopplet (fast ibland galopperar jag för benen är fulla av energi)

Att sova på morgonen tills matte vaknar (längre än till Kl 6 är alldeles för länge)

Att inte skälla inomhus (jag är tyst ungefär en minut då och då)

Att inte skälla ute på gården (jag är tyst ungefär en sekund då och då)

Att sitta kvar när kopplet tas bort (jag kan faktiskt men det är lätt att glömma när man är liten)

Att springa iväg när matte säger hopp och lek (det kan jag alltid!)

Att inte jaga igelkotten (här får jag nog IG, tror det betyder igelkott)

Att inte tugga på möbler, koppel, allt möjligt (jag tuggar bara när ingen ser)

Att inte äta hästbajs (jag älskar hästbajs)

Att komma när matte ropar (ibland hör jag lite dåligt)

Att alltid lyssna på NEJ (ibland hör jag inget överhuvudtaget)

Vi tränar vidare och försöker hänga med i svängarna :) Mattes kille har så fina vackra ögon så hans hyss glöms snabbt när han tittar på mig och säger "Förlåt men jag råkade glömma..."

 

Jag vet inte exakt när det hände men tror det var natten mellan onsdag och torsdag. Valparna bestämde sig då för att börja L E V A. Inte bara knalla runt, kissa, bajsa och låta lite ibland. Nä nu ska det levas ordentligt. Dom röjer dag och natt, biter hårt i allt som går att bita i (och saker man inte trodde gick att bita i).
Nu kan dom knyta upp skosnören, springa jättejättesnabbt, jaga bollar, tugga tuggben å massa annat!

 

Pink och Stormen gör grimaser i hemliga gömstället

 Sover gör man hursomhelst, närsomhelst och varsomhelst

 

Ibland sover vi. Små babyhundar ska sova mycket. Det tar på krafterna att växa. Idag har vi kissat typ 172 gånger och bajsat lite färre men ganska många bajsar blir det också. Ibland hinner vi före golvmoppen och då blir en kisspöl istället typ 40 kiss-tassavtryck runt runt runt som typ 101 dalmatiner sprungit runt, fast vi är ju inga dalmatiner utan full rulle colliebäbisar. Vi springer så snabbt att öronen flaxar och gör man det blir kisspölarna-som-blivit-uttrampade-över-hela-köksgolvet H A L K I G A och då sladdar vi omkring ungefär som stjärnor på is, fast är man bara fyra veckor gammal ramlar man lätt och då har vi kiss lite överallt, på kroppen, öronen och varhelst.

Sen äter vi köttfärs ibland, då skriker vi HÖGT för är man hundbäby och får köttfärslukt i sin lilla valpnäsa, då är svälten nära!!! Får man inte matnu-på-direkten-exakt då kan man dö. Därför skriker vi så högt vi kan, Flamma skriker alltid högst, längst och ledsnast för hon är tydligen lite lite närmare svälten än oss andra, men för att vara nästan död är hon väldigt levande. Köttfärsen betyder panik, krig och kämpaanda. Vi springer hit och dit, fram och tillbaka, runt, klättrar på varandra, ramlar hullerombuller, köttfärsen är inte bara i våra magar utan också utanför magarna, till exempel på golvet, på skåpar, mattes sandaler, på hennes kläder, i våra babynäsor så vi måste snyta ut den, ibland har vi köttfärs i ögonen, öronen och i pälsen.

Ibland dricker vi gottemjölk från mamma, då är det värsta boxningsmatchen, får man in en riktig höger då blir en tisse ledig, tills nån annan får in en fullträff och man själv flyger iväg. Mamma tycker vi är lite jobbiga men hon är en van mamma och suckar bara litegrann när hon tror att vi inte hör.

När våra babymagar är fyllda med köttfärs och gottemjölk då blir vi helt galna, och vi galopperar runt runt, brottas med varandra, drar i filtar, kläder och det är ungefär som på tivoli fast vi behöver inga maskiner som åker med oss runt runt för det fixar vi själva. Tio stycken med 40 babytassar tillsammans, vi är överallt, i kylskåpet, hänger i en strumpa, gör frivolter från bädden, har rally på altanen och morrar, skäller och tycker vi är världsbäst.

 

Puh inte konstigt att man blir trött....

Gonatt från Skies

 

Idag var vädret lite bättre och valparna fick vara utomhus för första gången. Det var jättekul, jättespännande och alla lekte helt galet. Nu börjar det vara FULL FART, och värre blir det :)

Merciless Skies On Fire