merciless

Oj så varmt vi haft i ca en vecka! Runt 24 grader i skuggan.
Lite aktiviteter från senaste tiden:


Position. Ally är så duktig! (För det mesta)

Hon skulle gjort MH nu på söndag men har börjat löpa... Typiskt.
Nu får vi söka ett annat datum.

I fredags åkte vi ut i skärgården. Otroligt väder, det kändes som semester :)
Hundarna trivs bra där ute...

Fin utsikt från hundgården.


Vätskepaus. Colin och Ally är bästa vänner.


Colin trivdes väldigt bra där ute. Det gick bra att gå på bryggor och åka båt.
Väl framme blev det lek från morgon till kväll.


Dom är svåra att fånga på bild :) men så här ser det ut mest för jämnan.


Vår egen stenstrand. Kamoflaugefärgade collies.


Ally har inte mycket päls kvar men det lilla som finns måste skötas om :)
Sämre utsikt kan man ju ha.


Alla utom Ally förstår att bord har en kant och sitter man för nära och lutar sig ramlar man av...
Men heter man Ally så gör det ingenting om man nu skulle ramla av, då händer det ju nåt i alla fall.


Men allt gick bra och vi hade lite tassvård också.

Jag har lagt nya bilder på Colin.
<--- Smooths och klicka på hans namn.

Idag är det 8 grader och regn. Vad gör man då om inte tränar hund!
Det går sakta men stadigt framåt med "valparna". Ally och Colin alltså. Sen Colin kom har vi numera två jättebabys. Colin är dock trettiosex ggr snabbare än Ally. Han gillar att träna och det kommer bli jättebra, men orden VÄLDIGT OMOGEN, HANE, TONÅRING, LIVLIG säger väl en hel del...
För er som inte upplevt en sådan korthårscollie säger jag bara, mantrat som tröstar en är "Det blir bättre om några år" :)

Nu har vi varit och luftat våra vingar!
Lördags morse bar det av till Finland, rättare sagt till Virojoki. Så långt bort i Finland man kan komma endast 7 km från ryska gränsen.
Vi som åkte var jag, Nanna, Malla (förstås!) och Ilo som skulle få hälsa på släkten. Nerresan gick jättebra, vi hade underbart väder fram till eftermiddagen och hann stanna och äta lunch i värmen.



Väl framme blev vi välkomnade av Riikka och hennes fem kortisar. Det var så trevligt att träffa er igen!!
Vi kom till ro och trötta somnade vi.
Upp söndag morgon, för avfärd mot Helsinki, eller rättare sagt Espoo där Mallas date bor. Det gick bra att köra dom 20 milen och tack vare Riikka som tog emot färdbeskrivning hittade vi direkt hem till Kamu och Marjo. Dom kom och mötte oss på parkeringen. En jätteglad kortis som flög upp i famnen på mig, så öppen och lekfull.
Malla och Kamu träffades uppe i skogen och snabbt fick vi en jättefin parning och hängning. Malla gillade honom mycket .)
Stannade en stund och fikade hos Marjo och träffade också hennes malinoishane.
Sedan bar det av "hemåt" till Virojoki igen. Hungriga som vi var och mors dag i Finland som är helgdag där, det blev McDonalds. Men är man hungrig så duger det bra!
Sen tog vi ut alla hundarna i skogen. Fotade lite.


Ilo med sin syster Sumppa


Ilo, Sumppa och mamma Sontti (FI UCH Dalimattas Just A Smile) som är 12 år gammal.


Ilo med sin mamma.

På söndag kväll var vi om möjligt ännu tröttare och lade oss ganska tidigt.
Vi sov gott andra natten och hundarna också.
Riikka åkte till jobbet tidigt på måndag morgon så vi sade hej då till henne. Jag och Nanna packade ihop och åt frukost och sen åkte vi tillbaka till Marjo och Kamu för en andra date. Även denna dag gillade Malla och Kamu varandra och nöjda var vi allihop :)
Sedan kom Kamus uppfödare Anne och hennes man så vi skrev papper och dom fick se Malla en snabbis innan vi lämnade Helsinki för att köra mot Luleå igen. Hemresan gick också bra. Vi har sett hela Finland uppifrån och ner :) Två på måndag natt var vi framme i Luleå och jag fick fyra timmars sömn innan hundar skulle ut och sedan åka till jobbet... Parningsresor är inget för veklingar :)

Tusen tusen TACK Nanna för jättetrevlig sällskap, vi har skrattat så vi nästan gråtit ibland. Nästa gång åker vi till Ryssland som sagt!
Tusen tusen TACK Riikka för att vi fick bo på ert hotell :) fått frukost och umgåtts med er, vi saknar er och hoppas vi ses snart igen.
Tusen tusen TACK Marjo och Anne för att vi fick komma och träffa Kamu.
Sist men inte minst TACK Kamu för att du glatt och villigt ställde upp!

Nu får vi se om det resulterar i små bäbisar. Med så fina föräldrar kan det ju inte bli annat än bra!