S E M E S T E R ☀️

Idag klockan 16 stänger jag dörren till jobbet och går på semester. Fem veckors ledighet. Fem veckor med roliga äventyr med Wilma, fem veckor med familjemys, fem veckor med hundar, skärgårdsliv, bad, sol och syster som kommer hem från Göteborg.
Känns så himla roligt och är så tacksam över livet på alla sätt!

Den nya sovstugan på ön. Fin utsikt ☺️

Kennelträff

 
I söndags hade vi kennelträff hemma hos oss. Massa trevliga människor och vovvar och barn åt korv, pratade och hade trevligt i soligt väder. Sedan åkte vi ut i skogen och lade valpspår åt Lovis och Taisto, Sheela fick ett längre spår och några tränade uppletande och sök. Vi avslutade med race i sandtaget, för dom som orkade :)
En jättetrevlig dag som vi gör om i september!
Tack alla som kom och gjorde dagen så trevlig, vi är ett härligt gäng som alltid har så kul ihop :)
 

Korvgrillning hemma hos oss


Taisto


Nicki


Merry


Taisto och Salo


Merciless Landslide - Taisto
7 månader


Merciless Landslide - Taisto
7 månader





Taisto


Taisto


Taisto


Lovis och Stormen


Mamma Stormen i mitten, med Lovis och Taisto





Lovis, Taisto och Salo


Taisto


Lovis


Taisto


Taisto


Stormen, Taisto och Salo


Sheela, Stormen och bakom Taisto och Lovis



Nikki och Joshua 
 

Hundträning

Livet ÄR mycket. Allt man ska hinna och orka och måste och vill. Puh. 

Men nu tränar jag hund igen!!! 
Inte varje dag, men i alla fall fyra dar i veckan. Det är jättemycket för mig som under många år inte tränat regelbundet överhuvudtaget. Det är helt underbart mycket :) 
Och vad som är viktigast av allt, vad som betyder allt, är att jag bara känner en stor glädje och lycka av att träna hund. 

Jag bygger hund från grunden. En alldeles fantastisk rolig kul valp som jag har ett mål med från början, jag vet vad jag vill få henne att prestera och jag vet därför vad jag vill bygga för grund. Jag vill ha en glad brukshund med tassarna stadigt på marken, en kampglad social hund, skottfast och uthållig. En hund som kan koncentrera sig och som kan tränas med krav, i moment där jag ställer krav. Som har en orubblig tilltro till mig och som tycker samarbetet med mig är det absolut roligaste i livet. En hund som har stort intresse och stark motivation att följa ett spår, med alla typer av svårigheter och problem. 
Det är allt detta jag nu lägger grunden för. Jag vill ta fram så mycket resurser det går och forma min hund för de mål jag har. 




 

Tankar efter Crufts



Efter Crufts, världens största hundutställning som gick av stapeln förra veckan, har sociala medier fullständigt svämmat över av ilska, ledsenhet, upprördhet och massa tankar och åsikter. Mest av allt har en film på BIR-vinnande schäfer delats, och ingen skräder orden över detta. 
Jag tycker det är bra att människor reagerar. Detta var uppenbarligen en hund som inte ville vara där, den var stressad och påverkad och ville nog helst ligga och känns lugnet i en skogsdunge, eller kanske i hemmets lugna vrå. Djur ska må bra och det är absolut nödvändigt för alla inblandade i hundsportvärlden att hundens välmående går först, oavsett gren man tävlar i. 

Men. 
Jag kan ändå inte låta bli att tänka steget längre. Det är så lätt att peka med handen och säga vad andra gör fel, hur andra hundraser är sönderavlade, hur andra människor beter sig och gör. 
Vad ser vi när vi tittar på vår egen ras på Crufts? 

Jag har själv både långhåriga och korthåriga collies. Våra raser är brukshundar. Våra raser ska inte ha spår av nervositet eller aggressivitet. Vår ras ska med lätthet kunna röra sig en hel dag, utan att trötta ut sig alldeles. Vår ras ska kunna arbeta, ha uthållighet, styrka och mod. Vår ras ska ha en päls som är praktisk i alla väder. Ja även långhårscollie. Det ska skydda mot väder och vind, mot regn och kyla, mot sommarens heta sol. Den ska stöta bort smuts, lera och väta.
Av allt som vår ras ska uppfylla enligt standarden så ska den framförallt vara FUNKTIONELL. 
Den ska vara fuktionellt byggt med en kropp som håller ihop. 
Vår ras ska klara vardag, nya situationer och övervinna rädslor. Den ska vara abslout skottfast, inte ge upp vid minsta motstånd, den ska vara vänlig mot alla typer av människor. 

Tycker vi verkligen att andra raser har såna oerhörda hemska problem, att dom avlats sönder och samman, men att vår egen ras är bättre? 

Hur många collies skulle idag orka en hel dags arbete? 
En tävling i elitbrukset. Eller en dag med en fårflock. Jobba jobba jobba och ända vilja mer. 

Hur många collies har vi egentligen, som sätter sina tassar på MH-banan eller korningabanan och verkligen jobbar på ett för en brukshund ändamålsenligt sätt? Som kopplar rätt beteende och intensitet, som har de nerver som en brukshund ska ha. Som kavlar upp ärmarna och tar sig an utmaningar och stärks av dom, och kommer ut från banan med stort självförtroende. 
Hur många hundar klarar en riktig otäck situation, med nyårsraketer, eller annat, utan att få framtida men. 

Om vi verkligen tittar på våra hundar, hur många kan leva upp till detta? 
Om vi tittar på oss uppfödare, hur många av oss arbetar med våra hundar? Inte bara ett appellspår en gång i månaden, utan verkligen arbetar med hunden mot ett högt mål, där man ser brister och förtjänster under resans gång. Där man ser uthållighet, samarbetsvilja, nervkonstitution, kamplust. 

Hur många av oss kan verkligen säga att vi har en helt fullt funktionell collie?
 


Hundtäcken

Ofta klarar en korthårscolliepäls kyla bra. Är hundarna igång och rör på sig kan det gå bra ner till -15 eller -20. Men nu har vi haft närmare -30 hela veckan och imorse -33. Stormen har tappat all sin ull efter valpkullen och fryser lite extra. 
Jag har ett gäng gamla täcken av olika märken och modeller, men dom sitter så dåligt och täcker inte kroppen tillräckligt bra. 
Efter mycket tänkande och tips och råd från massa korthårscollieägare så bestämde jag mig för att köpa Hurtta Ultimate Warmer.
Helt otroligt bra täcke. Det i särklass bästa jag haft. Dyrt, visst. 
Men dom håller många år och väl värd varenda krona.
 
❤️




Upp o ner




Livet är upp och ner. 
Just nu mest ner. 
Men saker ska väl gå att lösa tänker jag. 
Och snön knarrar under skorna och kylan biter i kinderna. 
Ändå. 
Vovvepromenader är bra och underbart och ibland absolut nödvändigt för att hålla näsan ovanför ytan. Man tänker tankar men ändå inga tankar alls. 

Imorgon är en ny dag. 
En dag med nya möjligheter och ny ork. 
Ett steg framåt. Så blir det nog bra. 


Inom vår ras


Joshua: "Det är en valp på köksbordet"
Lovis: "Jag ska bara kolla smulorna" 
Och strax senare så ramlade hon pladask ner. Och stannande där. I alla fall tre sekunder. 

Men nu ska jag bli lite mer allvarlig.
Korhårig collie är en numerärt liten ras. Avelsbasen är begränsad och genetiska mångfalden som är så viktig i hundavel är ett större problem i en liten ras. 
Det finns sjukdomar inom vår ras. Det finns inom alla raser. Vissa sjukdomar är utbredda och vissa är såna som dyker upp då och då. 
Att avla är svårt och jag tror nog jag törs  säga att ingen vill föda upp sjuka hundar. Allas vårt mål och förhoppning är att hundarna ska vara friska och leva ett långt liv. 
Inom en ras med liten avelsbas så måste man ibland välja vilka hundar/vilken hund man kan tänka sig att linjeavla på. Och tittar vi fler generationer bakåt så är alla hundar linjeavlade på några individer, som förekommer i allas stamtavlor. Hundar som har (över)använts i avel. 

Vi uppfödare har olika prioriteringar. Vi tycker olika om hundar och linjer och vilka hundar vi vill linjeavla på. 
Och det vi aldrig ska glömma i en liten ras är att vi behöver alla uppfödare. Vi behöver genetisk mångfald. Vi behöver alla olika tankar och ideér. 
Vi behöver alla valpar som föds.
Det sämsta för en liten ras är när bara en liten klick hundar används i avel. 
Det farligaste är när mångfalden försvinner. När flaskhalsen blir för trång. 

Jag tycker att en korthårig collie är en arbetande hund. Och jag tycker att fler uppfödare skulle prioritera mentalitet och arbetskapacitet istället för exteriör och utställningsmeriter. Jag tycker att fler skulle ta hänsyn till mentalprov när man väljer avelsindivider. 
Men jag tycker också att alla uppfödare behövs! 
Och jag försöker att inte döma, kritisera eller moralisera över vad andra väljer att göra. Alla har friheten att själv välja. 

Vi ska välkomna nya uppfödare och ge dom stöd och uppmuntran, dela med oss av kunskaper och ideér. Vi ska ha ett trevligt klimat inom rasen och trots att vi kan ha olika åsikter om vad som är en bra/dålig hund så måste vi förstå att var och en gör vad den tycker är bäst. 





LOVIS 12 veckor

Nu är Lovis 12 veckor och hon har varit till veterinären för att få sitt vaccin, så som puppar ska, och det var superduperkul och där fick man så goda godisar att hon inte ville åka hem. Schysst place tyckte hon. Kuliga människor, spännande dofter och så de där godisarna. 
Det börjar bli dags att ta några fina bilder på henne igen.... 

Lovis nästan 3 veckor


4 veckor


4 veckor


4 veckor


4 veckor


6 veckor

Nu är vi uppe i den dubbla åldern, 12 veckor. 
Benen kan springa jättejättesnabbt och dagarna är fulla av hyss. Nu längtar vi efter bättre (varmare) väder så hon kan vara ute lite mer. Puppe ute = tröttare o lugnare puppe inne ☺️



Morgonstund


Svart ute och mys inne 

Ingen (INGEN) missar en bebis vid bordet 


Morgonmums var mest rolig att klämma på (Valp SLUTA ÄTA på barnstolen!)

När morgnarna börjar 5.45 (även på en söndag) hinner man tänka ganska många tankar. Är det inte bebis som vaknar så är det bebishund. Ofta så vaknar båda och är så där fantastiskt pigga och utvilade och man själv stapplar mest runt i en dimma. Fast vi har ganska mysigt tillsammans. 


Man hinner tänka att idag börjar mitt nya år. Ja jag vet, några dagar sent men vissa börjar aldrig. En del lever hela sitt liv utan att en dag börja leva. 

2016 ska bli ett år när jag ska sova mer. Sova sova sova. Om man sover orkar man leva bättre och roligare. Jag ska färga håret hos frisören (aldrig gjort) och unna mig dyra krämer och tvålar. Jag ska köpa allt smink jag vill ha utan att titta på priset. 
Jag ska bli bättre på att be om hjälp och jag ska bli bättre på att säga nej. Att göra allt själv och orka själv är inte någonting bra alls, att vara stark innebär inte att göra mer än man egentligen orkar. 
Jag ska njuta av min valp (JAG HAR EN VALP!!!!!!!!!!!!!!!). Jag ska lära henne massa bra och roliga och obra saker och hon ska lära mig en massa saker. En sak hon redan lärt mig är att små valpar kan skälla och yla så högt på natten att öronen blir överfulla av oljud, det är en obra sak och det ska vi träna på. Att sova. På natten. 💤💤💤 
Jag ska gå långa promenader med vovvar, njuta av glada skall, samla kraft och fylla kroppen med energi så där som man gör tillsammans med sina bästa vänner i skogen. 
Jag ska tävla på utställning med min fina valp. Och även med fina valpens fina mamma. 
Jag ska träna hund. Inte för att jag måste eller ska, utan för att jag vill och orkar, för att det är så fantastiskt roligt. 
Jag ska ta mig tid att träffa mina vänner, skratta och babbla och vara så där glad som man blir av det. 
Jag ska vara mamma som är det bästa och finaste man kan vara och jag ska varje dag säga till mig själv att jag är världens bästa mamma. Jag ska leva på kärleken man känner för ett barn, känna lyckan varje minut. 
Ibland ska jag också vara trött och less på barn, valp, hundar och stök och bök, och vilja slänga ut allihop i en snödriva och låsa dörren och sätta mig i soffan med en vacker thékopp och lyssna på tystnaden. UUUUUUUUT och lek hela dan och kom in igen till kvällen. 
Jag ska vara människa med all den glädje och tårar och trötthet och lycka det innebär. 
Jag ska skriva mer. Om livet och hundar och känslor och tankar. 

Nu är klockan åtta och efter blöjbyten, lek, ostsmörgås, thé, kissa hundar, mata hundar, kissa bebis, mata bebis, kissa valpen typ 22 gånger, mata valpen, kissa valpen 3 ggr till, krama bebis, gosa med bebis....
.....så har alla somnat igen. S O M N A T. 

Det låter 💤💤💤 i alla skrymslen och vrår, alla snusar sött och det är tyst och stilla. Så söta alla är när de sover. Så snällagulligasnuttiga. Att man inte har fem bebisar, sjutton hundar och tre valpar hinner man tänka en svag sekund. Innan man själv kryper ner i en varm säng och snusar sött. 




Att föda upp brukshundar


Merciless Love Bomb "Luna" 
Ett av kennel Merciless framtidshopp

Att vara hunduppfödare är svårt och ensamt. Det är väldigt lite tid att sitta och gulla med valpar. Det är desto mer tid att städa kiss och bajs, oroa sig, sova pyttelite, slänga i sig mat på stående fot och kanske i bästa fall hinna ta en lång dusch emellanåt. 
Det är också dyrt. Det är massor av planering, knyta kontakter, hela tiden hålla sig uppdaterad vad som händer inom den ras man har, söka hanhundar som man behöver i sin avel. 
Att dessutom föda upp en brukshundsras är svårt. Jättesvårt. 
Det är mycket som gör en bra brukshund. Många faktorer att avla mot, det är hälsotester, sjukdomar och det är mentalprov. Och det är även arbetskapacitet. 
Har man dessutom en ras av mindre antal individer som finns att tillgå för avel, då är det ännu svårare. 
Det är hund av modell större som tar plats och äter mycket. Det är hund av modell mer energi, som kräver mer tid och engagemang. Det är en hund med mycket spring i benen som på många sätt märks och hörs, inomhus och i familjelivet. 

Livet handlar inte bara om hundar. Även om det nästan alltid finns med hundar på ett hörn mest för jämnan. Man hittar hundhår i bregottpaketet på morgonen. Snubblar över hundben hemma. Man bär hem hundmatssäckar nästan varje dag känns det som. Man klipper klor och torkar leriga tassar. Man lägger all den, ibland lilla, tid som vardagen lämnar fri från alla måsten på hundarna. 
Livet är upp och ner och innehåller sambo, släkt och vänner. Det innehåller jobb och det innehåller matlagning, städning, tvätt och sånt. Som bara går runt och runt och måste göras igen och igen och aldrig blir färdigt. 
Det innehåller också barn, som ska hinnas med. Det är lek, gråt, bus och tårar. Det är blöjbyten, matning, sövning och allt däremellan. 

Att få ihop livet är ibland kämpigt för oss alla. Att ha småbarn är tufft och innebär sömnbrist och dagar då man går omkring i en dimma. 
Att då också hinna med många hundar, ibland valpkullar och även få tid för sig själv, det kräver mycket. Det kräver att man kan göra tio saker samtidigt, är väldigt effektiv och det kräver ett stort driv.

Att vara uppfödare är inte att sitta och ta emot roliga mail/telefonsamtal när valpköpare har vunnit på tävling. Ibland händer det och då blir man så där lycklig och glad. Inte så mycket för sin egen skull men allra mest för valpköparens skull, som har lagt ner så mycket tid och engagemang i sin hund och fått lyckats uppfylla ett mål tillsammans med sin bästa vän. 

Att vara hunduppfödare är istället ofta att kämpa med promenader i ösregn eller bitande kyla. Det innebär noll sovmorgnar. Det är ensamt och det är få i ens närmsta omkrets som faktiskt förstår. Det innebär att ständigt bli ifrågasatt av sin omgivning, släkt och familj. 
"Varför har du så många hundar" 
"Är det inte jobbigt" 
Att vara hunduppfödare är mest slit och hårt jobb. Det är att säga nej till andra saker i livet, då tiden och orken inte räcker till. 

Att vara hunduppfödare är att varje dag stiga upp och jobba framåt. Det är att leva med en passion och en dröm, det är att ha en glöd som brinner så starkt att man aldrig ger upp. 
Att vara hunduppfödare innebär motgångar och många känslor åt alla håll. Det innebär att få sägs hej då till sina bästa vänner, skiljas från valpar, ta hand om sjuka djur och det innebär att ständigt försöka stötta och hjälpa valpköpare. Ibland blir det så tråkigt att valpköpares hundar dör eller avlivas, av olika anledningar. Det innebär att försöka stötta eller hjälpa då problem finns. Man försöker säga rätt saker och man försöker göra det bästa i varje situation. Det innebär att försöka vara stark när man egentligen är ledsen med krossat hjärta själv. 

Jag fick för några dagar sen ett brev från en uppfödare jag beundrar och ser upp till. En uppfödare av annan bruksras som är fantastiskt framgångsrik. 
När jag nu som mest behövde det, när jag kände mig lite vilsen och ett tvivel smugit sig in inombords. 
Hon skrev flera saker. 
Hon skrev att livet är svårt och att föda upp brukshundar är jättesvårt. 
Hon skrev att jag ska behålla den speciella valpen som jag känner så starkt för. 
Hon skrev att man kan föda upp bra brukshundar även om man inte har tid eller ork att träna eller tävla hund själv. 
Hon skrev så himla bra saker och saker jag egentligen visste själv, bara det att jag inte vågade tro på mig själv just nu. 

Idag har Manne flyttat. 
Han ska få ett nytt fint namn av sina nya ägare, men än så länge kallar jag honom Manne. 
Vi vinkade och pussade och kramade honom många gånger och jag kände sån glädje och sorg på samma gång. Så fina människor och så mycket roligt han kommer att få. Vi packade deras bil full med bäddar, mat, godis, leksaker, viktiga och oviktiga papper, sele, halsband, täcke och så pussade jag och kramade honom igen. För sista gången.
Så åkte dom. 

Nu är det bara fina Lovis kvar här hemma, av valparna. Jag hoppas att hon ska få stanna här för alltid. Jag hoppas att vi ska få dela livet ihop, mysa i soffan och äta ostsmörgåsar alla hennes dagar. Jag hoppas att jag ska få se henne växa och utvecklas, få njuta av en sån fin vovve. Se henne leka och springa på fälten och i skogen. 
Jag hoppas och hoppas och hoppas. 

Allt slit och all oro och all ledsenhet och trötthet, att man kämpar för. Det är värt varenda sekund. 
När man får såna valpar man ville föda upp, när man får brev från valpköpare som älskar sina fina vovvar så, när man känner så mycket kärlek och glädje i hjärtat över en valp.

❤️





Vad gör en bra avelshund?


Kommer jag att bli en bra avelshund? Inte vetja, jag vill bara springa det fortaste jag kan och bitas och leva livet!! 

I dagarna har de uppdaterade mentalindexlistorna kommit. Jag ser på facebook många inlägg om detta. Det är roligt att det finns ett så stort intresse kring detta och det är verkligen en ynnest att ha fått ytterligare ett verktyg att använda som uppfödare. 
Enligt ledande forskning i ämnet så är ett avelsindex det bästa sättet att utröna en individs lämplighet som avelshund, det tydligaste och mest säkra utvalet när man vill förbättra i det här fallet mentaliteten. 

Jag sitter här med 7 valpar som snart ska flytta ut i världen. Deras mamma har ett bra mentalindex, likaså hela släkten ( av alla som har ett index vill säga). Pappan till valparna har gjort MH i Finland och får därför inget index. 

Enligt vad vår rasklubb och forskare på SLU säger så ska vi använda oss av MI och detta kommer att hjälpa oss att förbättra rasen.  
Det kommer Säkert att hjälpa dom som vill bli hjälpta, men det är också viktigt att vi använder MI som ett komplement till allt annat som väger in, när jag som uppfödare bestämmer om min hund ska gå i avel eller inte. 

Det är mycket som gör en bra hund och det är mycket som gör en bra avelshund. 
Och hur många verktyg vi än har så är det ändå till sist varje enskild uppfödare som tar beslutet, vilka hundar man vill avla på. 

Jag har denna vecka blivit ifrågasatt på facebookgrupper, hur jag kan ha en åsikt i frågan, hur jag kan ha åsikter om att rädda hundar inte ska gå i avel, när jag sitter med en kull valpar hemma vars mamma inte ska gå i avel enligt vissa. 
Alla har rätt till en åsikt och det respekterar jag givetvis. 

Faktum är att jag har tagit väldigt stor hänsyn till mentaliteten i min avel. Mycket större hänsyn än de flesta andra i den här rasen. Jag har tittat på mammans mentalitet, både MH, MI och framförallt vardagen. Stormen ÄR en fantastiskt bra hund. 
Jag har tittat på hennes 9 kullsyskon, som alla har fel o brister och bra sidor. Jag har tittat på deras MH, MI och givetvis hur dom fungerar i vardagen. Jag har faktiskt insett att det finns brister i kullen och hos en eller två stora brister. 

Men vet ni? 
Trots dessa brister tycker jag att Stormen absolut ska gå i avel och trots dessa brister så tycker jag att det positiva med kullen, deras släkt, är bra saker som behövs i rasen. 

Och vet ni en till sak? 
I de allra flesta kullar finns det en ojämnhet. Det finns bra hundar och det finns mindre bra hundar. Som uppfödare ska vi försöka få fram så jämna kullar som möjligt. 
Jag kan lätt plocka ut massor av fantastiska avelshundar, som gett rasen massor och som många hyllar. Men som jag vet har en eller två kullsyskon med problem i mentalitet eller allvarlig sjukdom. Men eftersom inte gemene man har kunskap om detta då är det inget problem.  
Jag tror att rasen hade varit mycket fattigare om inte dessa stjärnor fått avkommor, trots kullsyskon som varit mindre bra. 

Avel är svårt och vad som gör en bra avelshund är så oändligt mycket. 

Vad det blir av vår kull vet jag inte än. Vad jag vet är att många vill köpa dessa hundar, trots att de vet om alla brister hos kullsyskon till mamman. Vad jag vet är att vi har ett helt underbart gäng härliga valpar som jag hur lätt som helst hade kunnat behålla vilken som helst av dom själv. Och jag har hårda krav på hund. 

Jag tror fortfarande inte att vår ras kommer att förbättras av negativa diskussioner på facebook. Det är VI alla tillsammans, vi alla som föder upp, lever med, älskar denna ras! Vi kan förändra och vi kan förbättra, genom att hjälpas åt, sprida kunskap och ha en stark gemenskap. 



L-kullen 5 veckor

 
Tiden finns tyvärr inte att uppdatera med bilder men här kommer några i alla fall :)
 
Let's Make It
 
Love Hungry Man
 
Love Bomb
 
 
Let's make It
 
Little Lover
 
Live Wire
 
Little Lover
 
Love Song
 
Love Bomb
 
Live Wire
 
Little Lover
 
Love Hungry Man
 
Love Song
 
Love Song
 
Landslide
 
Love Song och Live Wire
 
 
Live Wire
 
Let's Make It
 
 
Love Song
 
Love Bomb
 
Love Bomb
 
Let's Make It
 
 

Snart 4 veckor


Love Bomb






Little Lover

Love Song

Love Bomb 💤💤 



Love Bomb


Little Lover


Live Wire


Let's Make It


Let's Make It


Love Bomb



Till vä Landslide




3 1/2 vecka gamla

Dagarna flyger iväg. 
Jag har börjat jobba nu i veckan och valparna tar mer och mer tid, Wilma fyller år idag också och de vuxna hundarna ska ha sitt också... 
Här är några bilder från idag. Tyvärr bara mobilfoton men ändå nånting. 







Ledid dag imorgon och förhoppningsvis massa nya bilder :) 


Ännu...

...bor vi här... 
...men snart ska vi få flytta ut i världen. Eller i alla fall ut i vardagsrummet. Det låter som en fin plats. 



Snart är våra valpar tre veckor gamla och tiden med dom bara rusar iväg. Jag försöker spara valplukten och allt valpgos och deras knorranden under natten och deras tafatta små lekar med varandra och allt det andra, spara det i en burk för alltid så man kan öppna locket sedan när dom flyttat hemifrån och få en valpdos när man behöver. 
Denna gången ska alla valparna flytta hemifrån och det vill man helst inte tänka på för mycket, hjärtat liksom drar ihop sig då, men vi har ett gäng av toppenmänniskor som längtar och väntar på just sin valp och som kommer att älska dom var och en precis lika mycket som jag gör ❤️. 



Om

Min profilbild

Josefina

Följ med mig i mitt helt (o)normala liv, tillsammans med fem busiga hundar blir det aldrig tråkigt :) Skriv gärna en hälsning om du tittar in!

RSS 2.0