Snö!
Vi har så mycket snö! Mafia far fram som en snöslunga, snön sprutar åt alla håll och Joshua kämpar på bakom :) Hundarna bygger mycket muskler nu vill jag lova! Dom är alltid så musklade och fina på våren, efter all kämpaspring i djupsnö. Ilo har börjat löpa och Joshua är såååå kär lille gossen <3Brukshund
Är man brukshund räcker det inte att vara snygg, man måste även göra lön för födan. Enzo (Merciless Master) hjälper husse med diverse göromål :) Skicka in fler bilder alla valpköpare så får vi visa alla vilka fina hundar vi har!Collieforum!
Alla som är intresserade av collie, gå med i forumet som Ida fixat så fint :) http://colliefolk.forum24.se Imorse kom Måns hd-resultat på hunddata: grad A/A Ha det gott alla!Röntgen
Vi startar det nya året med ännu en hd-röntgen. Nu är det Måns tur :) Efter dubbel sedering, bomull i öronen och munkorg fick vi en fin bild. Så nu är det bara att vänta på resultatet. Hoppas året börjat bra för er alla!Varför collie
Igår kom Colliebladet i brevlådan, Handboken 2011, fullspäckad med fina, vackra, duktiga COLLIES!
Jag började fundera, varför det blev just collie för mig. Varför jag har delat livet med denna ras i 18 år, när det finns så många fina roliga hundraser att välja bland.
Jag började fundera, varför det blev just collie för mig. Varför jag har delat livet med denna ras i 18 år, när det finns så många fina roliga hundraser att välja bland.
När jag var 7 år gammal och började skolan fick jag en dagmamma att vara hos på eftermiddagarna, och tror ni jag blev lycklig när hennes dotter köpt en liten sobel långhårsvalp! Det var mitt första möte med rasen. När jag sedan blivit 10 år köpte mina föräldrar en långhårig collievalp från en god vän till familjen som var uppfödare. Jag var förstås i himmelriket och denna hund blev mitt allt. Jag rastade, borstade, gick kurser, läste böcker, blev aktiv i rasklubben, sög i mig all kunskap som bara fanns om ämnet hund och framförallt collie. Hunden i fråga var en ganska rädd hund, tyvärr.
När jag blev lite äldre började jag söka mig en hund 'på riktigt'. En hund som skulle bli MIN, en hund jag kunde praktisera all kunskap på och som kunde stilla mitt outtröttliga intresse. Jag kunde inte tänka mig en annan ras än collie. Jag bokade valp hos Yvonne på Gemdales och resten är historia, som man brukar säga :) Det finns så många superlativ att ösa över denna fantastiska uppfödare och denna fantastiska hund jag fick, men det får bli ett annat inlägg någon annan gång.
Nu tänkte jag istället berätta om varför det blev en collie för mig den gången, och varför det blivit så nästa gång, och nästa gång, och nästa gång.....
Jag vill ha en hund som är funktionell, en kropp och konstitution som tål spring, bus, träning och med lätthet rör sig igenom livet.
Jag vill ha en till storlek hund modell större, en 'riktig hund'.
Jag vill ha en socialt kompetent hund, som gillar människor av alla storlekar och åldrar, andra hundar och andra djurslag.
Jag vill ha en vacker hund som jag kan njuta av varje dag, som utstrålar värdighet och skönhet, utan att för den skull vara ofunktionell.
Jag vill ha en hund som älskar mig och familjen, som skyddar och vaktar om det någon gång skulle behövas.
Jag vill ha en hund som är livlig och ställer upp på alla möjliga aktiviteter och äventyr.
Jag vill ha en till pälsen sett relativt lättskött hund, som inte behöver badas, kammas, fönas, klippas i oändlighet.
Jag vill ha en brukshund, en stabil, skottfast, orädd hund som jag kan ha i alla miljöer och situationer.
Jag vill ha en frisk hund, utan allvarliga sjukdomar eller defekter.
Jag vill ha en hund med stor samarbetsvilja som kan koncentrera sig utan problem, lära sig saker med lätthet och ha viljan att arbeta.
Jag vill ha en hund med nyfikenhet på livet, nyfikenhet att följa ett spår, nyfikenhet att undersöka, nyfikenhet att ta sig framåt i livet.
DÄRFÖR ÄR COLLIE RASEN SOM BOR I MIN SJÄL OCH I MITT HJÄRTA.
En vacker collie med alla mentala bitar på plats, det är den absolut mest ultimata hund du kan äga! Den har allt. Jag vill i framtiden också kunna dela mitt liv med denna fantastiska hundras, och kan bara hoppas att nya, unga, duktiga människor dras till vår ras som jag en gång gjorde när jag var liten. Som också kan se denna hunds vackra underbara väsen och hjälpa till att bevara egenskaper som är bra och förbättra det som behöver förbättras.
Vitt vitt vitt
Hundträning no more!
Nu är det vitt vitt vitt ute, snön vräker ner och det är så ljust och fint.
Morgonen började med att gräva fram bilen. Under snömassorna. Jodå den stod kvar där jag lämnade den på gården igår. Med hundarna springandes runt runt så snön yrde sopade, borstade och skottade jag, så snön yrde ännu mer. Jag tog mig till jobbet. Även idag :) Om jag tar mig hem är en annan fråga men det brukar lösa sig.
Ibland kan man undra, varför bor man här uppe i norra änden på landet, när det är mörkt, kallt och massa snö halva året. Därför att snön, kylan och mörkret är underbart!
Det är så vackert med snö som gristrar i månskenet, att pulsa fram i tunga kängor och se hundarna flyga fram, se solen lysa upp allt det vita så det gör ont i ögonen, gå i skogen omgiven av snötyngda granar. Det är fint för själen. Jag älskar vintern och skulle inte vilja vara utan den.
En bild säger mer än tusen ord. Mallas glädjeskutt visar att hunderna njuter lika mycket som jag :)
Eller vad säger ni?
Merry Christmas !
Nu är även Merry höftledsröntgad, resultatet blev A/A.
Kullens charmkille har gjort ett trevligt MH med 1:a på skotten, obelastad av banan, en social glad hund som gillar att leka. Han är duktig i skogen och tränas flitigt av matte och husse, spårar koncentrerat och blir jättejätteglad när han får ha kamplek :) Han har även börjat lära sig lite lydnadsmoment och det ser så fint ut!
Så nu väntar vi på övriga fyra från kullen som ska ut och röntgas. Mafia var ju först ut, resultat A/A. Robin, Monster och Tessie ska också göra sina MH:n under 2012.
Till helgen är det Stora Stockholm. I år är det Nordiska Vinnartitlar som ska delas ut, och därför kanske lite extra många som tar sig dit. Jag har sagt så många gånger att jag ska åka ner men alltid är det något som kommer i mellan... I år jobbar jag (förstås) hela helgen.
Lycka till alla fina kortisar som ska ställas ut, jag ska hålla tummarna för allihop. Fast kanske lite extra för vissa :)
Nu ska hundarna få komma ut i snön, det är sååååå fint ute, stora flingor dalar ner från skyn och man blir alldeles glad och lycklig i själen. Hundarna likaså. Vi ska hämta Måns i stan så han också får leka med sina kompisar, det är MYCKET spring i benen på den gossen!
Liten blir stor
Lille Joshua flyttade in hos oss midsommarhelgen i somras. Vi satte oss i bilen och körde ner till Sundsvall och åkte hem med en liten pälsboll, den ulligaste gulligaste goaste valp som jag någonsin skådat. Det låter kanske lite överilat och så var det ju också på sätt och vis. Men inte sämre för den skull!
När hjärtat säger, högt och tydligt, en sak ska man lyssna till det. Det gör i alla fall jag. Alla är inte lika glada över mitt hängivna känslobestämmande, men det är en annan berättelse :)
Att få att köpa en otroligt lovande och fin valp från en ansvarsfull uppfödare är det största förtroende jag kan få som människa. Den lille valpen, så unik och bara precis-så-här-är-jag-söt, med sina egenheter, sin unika personlighet, en så liten varelse som bara levat i några ynka veckor, som är helt beroende av sin nya familj. En liten parvel som behöver kärlek, pussar, kramar, regler, kompisar, lek och bus, omvårdnad och massa massa annat.
Gudrun och Per tyckte att denna unika lille kille skulle få det bäst- just hos MIG! Dom gav mig förtroendet att vårda honom, i kroppen och själen, ge honom ett fint liv och oändlig kärlek. Det känner jag stor tacksamhet över.
Joshua inspekteras av Malla, på rastplatsen längs E4. "Nu ska du bo hos oss lille vän!"
"Jajemän", sa Joshua, "inga problem!" och nöjd och glad var han.
Så kom det sig att det blev ytterligare en hund här hemma, en kille som fick namnet Joshua. Han var så ljuvlig och snäll från första dagen, helt rumsren, lugn inomhus, busig utomhus, lyhört, samarbetsvillig och så fint föremålsintresse, sånt som värmer inombords mig. En enklare, snällare och vackrare valp har vi aldrig skådat.
Dagarna gick, den lille gossen växte och växte. Inte bara han växte. PÄLSEN växte också. Mycket. Hans glada humör, snälla och vänliga sätt, ja allt bara växte och växte. Ibland tänker jag, HUR glad och go kan en hund bli egentligen?!
Ja det finns ingen gräns för det verkar Joshua tycka, för livet blir bara bättre och bättre.
Nu är vår fina stiliga kille 7 månader gammal, hans lilla ulliga kropp har helt plötsligt blivit större än storasystrarna, pälsen lååååång och fin, huvudet maskulint och elegant. Var tog tiden vägen kan man undra...
Vi gläds varje dag åt hans fina personlighet, hans jag-är-så-glad-att-jag-måste-skälla-hela-tiden-prat, hans ständigt bärande på leksaker, koppel, tuggben, ja vad som helst går att bära.
TACK Gudrun och Per för världens bästa Joshua!
Han ger mitt liv en alldeles speciell lycka!
När hjärtat säger, högt och tydligt, en sak ska man lyssna till det. Det gör i alla fall jag. Alla är inte lika glada över mitt hängivna känslobestämmande, men det är en annan berättelse :)
Att få att köpa en otroligt lovande och fin valp från en ansvarsfull uppfödare är det största förtroende jag kan få som människa. Den lille valpen, så unik och bara precis-så-här-är-jag-söt, med sina egenheter, sin unika personlighet, en så liten varelse som bara levat i några ynka veckor, som är helt beroende av sin nya familj. En liten parvel som behöver kärlek, pussar, kramar, regler, kompisar, lek och bus, omvårdnad och massa massa annat.
Gudrun och Per tyckte att denna unika lille kille skulle få det bäst- just hos MIG! Dom gav mig förtroendet att vårda honom, i kroppen och själen, ge honom ett fint liv och oändlig kärlek. Det känner jag stor tacksamhet över.
Joshua inspekteras av Malla, på rastplatsen längs E4. "Nu ska du bo hos oss lille vän!"
"Jajemän", sa Joshua, "inga problem!" och nöjd och glad var han.
Så kom det sig att det blev ytterligare en hund här hemma, en kille som fick namnet Joshua. Han var så ljuvlig och snäll från första dagen, helt rumsren, lugn inomhus, busig utomhus, lyhört, samarbetsvillig och så fint föremålsintresse, sånt som värmer inombords mig. En enklare, snällare och vackrare valp har vi aldrig skådat.
Dagarna gick, den lille gossen växte och växte. Inte bara han växte. PÄLSEN växte också. Mycket. Hans glada humör, snälla och vänliga sätt, ja allt bara växte och växte. Ibland tänker jag, HUR glad och go kan en hund bli egentligen?!
Ja det finns ingen gräns för det verkar Joshua tycka, för livet blir bara bättre och bättre.
Nu är vår fina stiliga kille 7 månader gammal, hans lilla ulliga kropp har helt plötsligt blivit större än storasystrarna, pälsen lååååång och fin, huvudet maskulint och elegant. Var tog tiden vägen kan man undra...
Vi gläds varje dag åt hans fina personlighet, hans jag-är-så-glad-att-jag-måste-skälla-hela-tiden-prat, hans ständigt bärande på leksaker, koppel, tuggben, ja vad som helst går att bära.
TACK Gudrun och Per för världens bästa Joshua!
Han ger mitt liv en alldeles speciell lycka!
Att släppa taget
Hundar är mitt största intresse i livet och det upptar i stort sett all min lediga tid och mina tankar. För det allra allra mesta är det positivt, det ger mig energi och vänner för livet, både fyr- och tvåbenta.
Men det har också en baksida. Det är svårigheten, sorgligheten att släppa taget. Att släppa taget för alltid, att se sin bästa vän somna in för alltid, är förstås det värsta. Det är så sorgligt och ledsamt att jag inte ska skriva om det just nu.
Ibland är det inte fullt så sorgligt utan bara så där jättesorgligt-men-ändå-bra-sorgligt. När små valpar ska lämna oss, små knyten som jag har andats med, pussat på, snusat med och levt med dygnet runt i några veckor. Eller när vuxna hundar ska flytta härifrån, hundar som jag har levt med sedan dom var pyttesmå babyhundar.
Stimma är en av alla dessa hundar som jag har släppt taget om.
Att besluta sig för att en hund ska flytta till ett nytt hem är väldigt väldigt svårt. Det är många timmar av grubblande, tänkande och faktiskt en och annan tår som fällts innan beslutet är fattat. Orsaker kan vara många, men för mig är det allra viktigaste att varje hund ska må så bra som möjligt och få kärlek och aktiviteter och få utvecklas på bästa möjliga sätt.
Stimma kom till oss för nästan precis ett år sedan. En jätteliten valp med små små pigga ögon som hoppade på tåget i Kumla och åkte hela vägen upp till Luleå. En liten otroligt söt valp stormade in i vårt hus, tog allt i besittning inklusive mitt hjärta. Hon var helt vild och galen, att sova var jättetråkigt och inget man gör i onödan, däremot var dagarna (och nätterna) fyllda av Stimma-hyss, Stimma-pussar, Stimma-race osv osv. Hon var bara helt alldeles underbar på sitt speciella Stimma-vis.
Jag hade redan en tanke från början att placera ut henne till någon som hade tid, kärlek och kunde ge henne träning i överflöd. Under sommaren beslutade jag mig och utan att ha någon brådska började vi leta det perfekta hemmet till vår Stimma-fullt-ös-medvetslös, någon som kunde ta henne till sitt hjärta och älska henne lika mycket som jag.
Så blev det så att det perfekta hemmet dök upp.
Under början av hösten blev det dags för Stimma att flytta ut i världen. Nåja inte så långt bort, Kalix ligger bara 7 mil bort, men ändå mycket nytt för vår bustjej. Med värk i hjärtat, tårarna ständigt brännade bakom ögonlocken och värsta att-skiljas-från-min-älskade-hund- klumpen i magen vinkade jag av vår bästa Stimma när hon åkte iväg en fredagseftermiddag. I sin nya bil. Med sin nya matte och husse. Mot sitt nya hem.
Den som tog hela uppståndelsen bäst, var ju såklart huvudpersonen själv! Hon tog allt med storm, fullt ös och en GLAD svans. Jag tror nog att hon flyttade in i matte Gunillas hjärta på en gång (och husse Ulfs med).
Här hemma känns det fortfarande tomt...
Ingen Stimma som äter upp bananerna (med skalet) från fruktskålen på köksbordet.
Ingen Stimma som vaknar fem på morgonen och tycker det är uuuuuunderbart med en ny dag och därför måste väcka alla andra hundar.
Ingen Stimma som sladdar omkring så mattorna på golvet knölar ihop sig till små högar.
Ingen Stimma som pussar godmorgon.
Ingen Stimma......
Nu är det Gunilla och Ulf som får hennes kärlek. Hennes glada svansviftningar. Hennes goa pussar. Som får jaga henne runt huset när hon har tok-spring-fnatt som bara Stimma kan. Hennes blick från dom små svarta pigga ögonen, som rymmer så mycket kärlek.
Stimmas hjärta tillhör numera en annan människa än jag.
Det är otroligt fint, tacksamt och rörande hur hundarna kan älska, om och om och om igen. Och jag är otroligt tacksam för att ni ger våran fina tjej ett fantastiskt hem.
Värken i hjärtat blir lättare och lättare, och glädjen större och större. Jorden fortsätter att snurra och tiden läker alla sår. Det är med stor värme och lycka jag då och då träffar lilla Stimma, på fredag får jag se dig igen och det känns så bra. Det blir lite lite lättare för varje gång, att se att hon faktiskt älskar Gunilla nu, att vinka av henne när dom två åker hem till sitt.
Alla ni som tror att man oplacerar och säljer hundar utan smärta, gråt och ett brustet hjärta, ni vet inte vad ni talar om. Detta är på allvar, det är svårt, smärtsamt, otroligt ledsamt men ändå.....
...ändå alldeles alldeles underbart när man ser hur bra hunden mår!
Fina valpköpare
Idag får tankarna vandra lite fritt. Som uppfödare är man helt beroende av fina VALPKÖPARE och är man en seriös uppfödare vill man givetvis att varje valp ska få ett underbart hem, fullt av kärlek där valpen blir en älskad och ömt vårdad familjemedlem. Även att hunden får ett rikt liv med många roliga aktiviteter och slipper ligga ensam hemma hela dagarna, massor av motion samt bra omvårdnad med kloklippning och annan skötsel som hör hundägandet till. En uppfostran så hunden mår bra, utvecklas till en lydig och trevlig samhällsmedborgare innebär förstås ett friare liv istället för att leva sitt liv i ett koppel var dag. Man vill också att valpköparna när hunden fyllt ett år åker till veterinären och kostar på höftledsröntgen, gärna en ögonspegling och deltager på mentalbeskrivning. Vill dom senare också ställa ut och prova en korning så blir man ännu gladare. Kanske har valpköparen redan innan dom hämtat den lille valpen intresse för mer seriös träning, som spår och tävlingslydnad, eller kanske om man har tur föds intresset under hundens intåg i familjen, och hunden får då en mer seriös 'utbildning' i något område. Det värmer fint i små hundhjärtan att få utvecklas, känna att man lyckas och få lösa svårare och svårare uppgifter.
Jag hade redan innan jag tog steget att bli uppfödare bestämt mig för att mitt största ansvar som sådan, förutom att förvalta just min ras, måste vara att hitta bästa, finaste möjliga hem åt varje liten babyvalp som föds hos mig. Finns inte det bästa hemmet för just den valpen, så väntar jag tills det dyker upp.
Det är så skönt att veta att alla sex valparna som föddes här förra året, verkligen HAR dom allra bästa hem som dom någonsin kunde få! TACK underbara valpköpare, Lars-Erik med familj, Cecilia, Yvonne, Mattias och Lina samt Johannes för att ni ger hundarna så fina liv med dagarna fyllda av roliga aktiviteter, kärlek i massor och spring och bus och träning på alla möjliga sätt. Nu är underbara allihop och jag sover gott om nätterna när jag vet att dom små knytena som lämnade oss vid 8-9 veckors ålder (fast Merry var förstås en jättebaby på 7 månader) och åkte ut i stora världen fick en fin stabil grund att stå på.
När jag nu planerar lite framåt och hoppas på små babyhundar under nästa år får jag hoppas att lika fina människor vill dela sina liv med dom kommande små, så jag kan fortsätta sova gott om nätterna :)
Drömmar i denna gråa dimma
Nu längtar jag efter något annat än en grå dimma varje morgon, tänk att få känna varm sand mellan tårna, varma solstrålar mot huden och klarblå himmel. Man får drömma sig bort ibland. Det skulle i alla fall vara fint med vit snö som knarrar under skorna. Vi tränar på med spår så länge det går. Och en liten chokladbrun dröm har tagit fart, framtiden får utvisa vad som händer :)Mafia med bandage
Är man galen i att springa så händer lätt en olycka. Jo då, nu har Mafia ett fint bandage. Hon har skrapat sönder hela trampdynan uppe på benet, så nu får hon ha bandage ett tag för varje dag springer hon sönder såret igen... Idag är det tratt son gäller när jag är på jobbet.MDR1-skola
'Hmmm går det att ÄTA?' undrar Måns.
Läs denna länk först, jag tycker det sammanfattar väldigt bra :)
Jag tycker INTE att vi ska börja gentesta våra korthårscollies. Det finns så väldigt många andra (viktigare) saker att ta hänsyn till i avel. Anledningen att vår stiliga kille Måns, Merciless Monster, är gentestad för MDR1 är att en tysk uppfödare är intresserad av att använda honom i avel i framtiden och dom ville först testa honom för att veta om han överhuvudtaget är intressant för dom. Eftersom alla uppfödare av rasen i Tyskland testar sina hundar för att kunna sälja valpar (många valpspekulanter vill inte köpa collievalpar om föräldrarna inte är testade och fria!) gick jag med på att testa vår kille. Han är 'non-carrier' dvs helt genetisk fri, icke bärare av genen.
Det finns tre olika kategorier:
Icke bärare (+/+), bärare Normal/Muterad (+/-) ellerdDubbelbärare Muterad/Muterad (-/-)
Hoppas ni vet lite mer nu :)
Det finns tre olika kategorier:
Icke bärare (+/+), bärare Normal/Muterad (+/-) ellerdDubbelbärare Muterad/Muterad (-/-)
Hoppas ni vet lite mer nu :)
Ha nu en skön helg med era fyrbenta!
Mafias MH-spindel och lite fria tankar...
Se så fin mh-spindel Mafia har! Hon har mer leklust än korthårscollies i genomsnitt, mindre rädslor, mer intresserad och mer aktiv men framförallt betydligt mer nyfikenhet (och mod skulle jag vilja säga). Det är jätteviktigt att uppfödare i rasen selekterar mot mer orädda, nyfikna och lekfulla hundar. I Finland är rasen ganska stor och blivit en populär utställningshund. Många uppfödare prioriterar inte mentaliteten och jag hoppas vi inte går samma öde till mötes här. Rasen är AKTIV och kräver aktiviteter för att må bra. Utställningar är trevligt och hundarna ska vara snygga och rastypiska, men vi ska inte hamna i läget då människor börjar efterfråga 'lätta' lugna hundar. En kortis är en livlig krävande hund som, om den får stimulans, uppfostran och kärlek, blir en underbar allroundhund!Lägesrapport
Nu är det läääängesen jag bloggade, dumt när jag har så mycket att berätta om :)
Joshua växer både i kroppen och själen, han är en underbar hund som jag njuter av varje dag. Så GLAD, älskar människor, han är intresserad och nyfiken av saker som händer, även när han blir rädd, helt skottfast, så fin leklust! Jag har sagt det förr: det är jätteviktigt med leklust i våra collies!!!
Joshua är vår charmkille som förgyller mitt liv lite extra :) Han är så trevlig på alla sätt, och vacker! Bilden ovan är tagen tidigare i höst men den var så mysig så ni får se den ändå, numera har han mycket mer PÄLS. Vi är verkligen bästa kompisar <3
Mafia är en annan av mina bästa vänner, men en liiite mer enerverande sådan... Igår var vi på djursjukhuset och röntgade höfterna (bilderna såg jättefina ut) men hunden ville INTE sova! Hon blev så trött av sederingen men låg med sina små pillemariska ögon helt öppna, om man blundar kan man ju missa nånting roligt! Veterinären fick ge henne lite mer sövande, sen var hon så lugn å snäll resten av dagen och jag njöt av lugnet. Idag är det fullt ös igen :) Hon är en underbart rolig hund, så stabil och orädd, jätterolig att träna och go och snäll. Kan det bli bättre?! Svår att fånga på bild men jag hittade en med henne. Nästa år ska jag ställa ut henne litegrann, och tävla appellklass. Sen spanar jag alltid på trevliga hanar åt henne, jag har redan en liten plan för framtiden så ni som letar en kortis att JOBBA obegränsat med, håll ögonen öppna. Det ska bli mycket spännande att se vad Mafia lämnar för valpar, för hon är en (i mina ögon) nästintill perfekt hund :)
Hoppas ni alla som följde min blogg tidigare hittar tillbaka, jag ska försöka uppdatera ofta och skriva mer text, det är så många tankar som snurrar i mitt lilla huvud, som rör rasen :)
