merciless

 

Två dagar gammal och alldeles underbar liten tös

Att vara uppfödare innebär många saker.
Jobbiga, kostsamma och oroande saker.
Det är dyrt att åka på parningsresa, ta ledigt från jobbet, kejsarsnitt på söndag eftermiddag, valpar ska registreras, märkas, kollas, sprutas, dom äter jättemycket många gånger per dag, veterinär hit, veterinär dit.
Det är jobbigt att hitta hane, fixa ledigt när parning ska ske, köra köra köra tur och retur 120 mil, passa högdräktig tik, sen passa små nyfödda valpar, vara sömnlös i flera dagar, byta i valplådan, tvätta filtar, torka bajs, väga 10 små galna vi-vill-inte-ligga-stilla-en-sekund-på-vågen-valpar, mamma hund ska pysslas om, kissas, matas jätteofta, vattnas, kollas i rumpan och tissar, tempas, matas igen.
Det finns så mycket att oroa sig över, tiken kan bli dålig, smittas av virus, valparna kan dö i magen, dom kan ligga fel och därför inte kunna komma ut när det väl är dags, tiken får inga värkar, precis allt kan gå fel, och när dom väl är födda finns ännu mer att oroa sig över, nyfödda hundbäbisar kan bli sjuka, tappa vikt, bli nerkylda, få ont i magen, klämmas ihjäl, tappa aptiten, mamma hund kan få inflammation i juver, livmoder, få kalkbrist, feber.

 

Puh.
Det tar på krafterna.
Men.......



....i mitt sovrum, i den vita valplådan nedanför sängen, där finns 10 nykläckta två dagar gamla fina underbara valpar. Dom smackar förnöjsamt vid tissarna, trampar med sina små rosa jättelena babytassar och svansarna står rakt upp som antenner när det kommer gottemjölk i magarna, dom somnar så sött mätta i magen, ligger och drömmer, morrar, skäller dom sötaste babyskall, deras små kroppar är varma, gosiga och har den lenaste pälsen i världen.
Och när jag sitter och titta på dom, snusar in deras babylukt, lyssnar till deras suckar, stön, drömläten och känner värmen från deras små kroppar mot min hud, då känner jag ingen trötthet, ingen oro, inga som helst bekymmer i världen. 

Att vara uppfödare är alldeles alldeles underbart :)