merciless

Imorgon är det två veckor sedan Morris lämnade oss...
Under den veckan märkte vi att han blev dålig. Drack mycket, två sista nätterna kissade han ner sig och han påverkad överlag. Att han börjat se lite dåligt, det hade vi märkt sedan innan, men inget annat. Jag fick till slut en tid på fredagen på djursjukhuset. Jag förstod att det kunde bli sista resan, även om jag inte riktigt ville inse det. På eftermiddagen gick jag ut i skogen med Morris och de andra hundarna. Han var så glad. Sedan fick han mat och på vägen till veterinären hämtade vi upp Nanna, och då blev han så lycklig.
Det var diabetes som vi misstänkte och i samråd med veterinären tog jag beslutet att låta honom somna. Han fick lugnande och han låg i min famn och myste, jag kliade honom i öronen så han riktigt knorrade... Han mådde så gott älskade vännen. Jag satt med honom nästan en timme. Att gå ut genom dörren och lämna honom kvar är det svåraste jag gjort. Jag ville aldrig släppa taget om honom. Att veta att det är sista gången jag får lukta på honom, klia honom....
Älskade vän jag saknar dig så oerhört!!