Vad vi behöver
En collie är inte bara en hund. För mig är en collie mitt livs passion. Det är mitt hjärta, mina andetag och min kraft. Luften jag andas, tankarna jag tänker och energin i min kropp. Faktiskt mitt liv. Att dela livet med denna ras är underbart, hundarna skänker mig tro, hopp och kärlek. Ett vackrare väsen, en mer trofast kamrat, en bättre varelse att dela sitt liv med finns inte. Jag har gett mitt liv åt denna ras och tror att jag kommer göra det till mitt sista andetag. Ännu har ingen eller något jag mött, sett eller upplevt kunnat minska min kärlek för dessa hundar. Ingenting har någonsin varit i närheten så fulländat, som en collie i balans. Ingenting i livet har rört mitt hjärta så som denna ras.
Vad vi behöver är människor som kan förvalta denna ras. Som kan se det vackra väsen, som förstår, ser och känner igen en bra collie. Som vill ha en collie som är fulländad, en hund som har allt, som är den vackra, kloka, glada, trevliga hund den faktiskt kan vara.
Vad vi behöver är människor som vill ha ALLT, och inte kompromissar bort nånting. Vi behöver sunt förnuft, en vilja av stål, en aldrig sinande tro på att det går att finna dessa fulländade collies. Glada collies som aldrig är rädda. Vackra collies som tar andan ur dig och mig. Collies som utstrålar kraft och karisma, som möter allt i livet med en lycklig svans, tycker livet är toppen och gör avtryck i människors inre, inte bara hos oss redan förälskade utan också hos andra som bara råkar korsa samma väg.
Vi behöver människor med en tro på att det går. Som ställer höga krav, som vill mer, bättre och större.
Och dessa människor behöver vi som uppfödare.
Amen :)
Tankar efteråt
Förstörelsen är över, nu kan vi laga det som behöver repareras, gräva igen alla gropar, sova igen lite sömn och låta all kärlek ni gav stråla länge i mig.
Tankarna har ramlat på plats, känslorna och orden likaså. Nu kan jag sätta dom på pränt.
Att ha en valpkull är en omtumlande upplevelse. Livet vänds upp och ner, allt blir ut och in, man blir rörd och berörd, utmattad och lycklig. Allt på samma gång. Att vara uppfödare är att ge nytt liv. Det är inte jag som burit valparna i magen men det är jag som bestämt att dom ska bli till. Och att bestämma över liv som ska födas, det är en svindlande tanke, i alla fall för mig.
Den 26 augusti föddes 10 små colliebäbisar, alla var och en med ett litet hjärta som slår, fyra tassar att springa på, en mjuk len babypäls och massa massa kärlek i den lilla kroppen. Alla var och en med sin unika personlighet. Jag har levt med dessa underbara nya varelser dag och natt, matat dom, kelat, busat, luktat på dom och hela min tillvaro har varit uppfylld av dessa nya liv som växt och på några veckor blivit små hundar. Varje minut jag varit borta har jag saknat dom, hur mycket jag än tittat har jag aldrig kunnat titta mig less, hur mycket jag än snusat in deras valplukt har jag aldrig fått nog.
Smash (Veyron)
Skies (Thareq)
Thrill (Swix)
Stiff (Bentley)
Flamma (Nikki)
Pink (Jazza)
Balls (Sheela)
Lovis (Sora)
Shake (Svea)
&
Stormen
<3
Om era nya familjer bara älskar er hälften av vad jag gjort så behöver ni aldrig frukta nånting där ute i stora världen, Fastän jag vet att ni alla har det bra, lever livet och blir kramade, älskade och omskötta precis så som en liten valp behöver bli, fastän jag tyckte det var dags att släppa taget och låta er upptäcka världen, fastän jag hela tiden från första dagen ni tog era första små andetag på jorden vetat att ni ska flytta. Fastän. Ändå är det omtumlande att låta er gå, att släppa taget, låta någon annan ta hand om er. Att krama era varma valpkroppar för sista gången, säga hej då, det är svårt.
Jag saknar er varje dag. Jag saknar ljudet av 40 babytassar galopperandes på golvet, saknar era hungriga baby-yl på natten, saknar era roliga bus och upptåg. Jag saknar era babypussar, era nöjda knorrläten när ni trötta och lyckliga somnade i en stor hög, huller om buller. Jag saknar dina blå ögon Veyron, ditt charmiga spexande och funderande. Jag saknar dina jättevassa tänder Thareq, som bet fast i min handled eller fot och lämnade ömmande märken. Jag saknar din glada svans Swix, dina snälla ögon och gosestunderna med dig då du låg i min famn och suckade lyckligt. Jag saknar dina vackra ögon Bentley, dina pussar och vackra väsen som jag inte kunde se nog av. Jag saknar din blick Nikki, hur du med hela du sökte ögonkontakt, din attityd och girlpower. Jag saknar din sömniga tunga kropp Jazza, som jag alltid på kvällen fick lyfta ut från hemliga gömmat där du hoppades få bli glömd över natten. Jag saknar dig Sheela (fast du är så nära), din frusna kropp som alltid sökte värme. Åh jag saknar dig finaste Sora, dig som jag tog till mitt hjärta från dag ett och som krossade det litegrann den dagen du åkte. Jag saknar din propellersvans lilla glada Svea, du var alltid GLAD och GLAD och GLAD, sötaste valp.
Stormen saknar jag också, när jag är på jobbet. Men det går ju över när jag kommer hem. Underbaraste lilla Storm, du är allt jag velat ha i hela mitt liv och att du föddes just hos mig och låter mig få dela ditt galna valpliv är jag väldigt tacksam över.
TACK alla valpköpare för att ni tar hand om dom små!
Era sms, mail, bilder, filmer, era roliga inlägg på facebook, ert engegemang för era valpar. Ni är jättefina allihop och det betyder mycket för mig att få berättelse och foton. När jag ser och hör hur fint ni har det tillsammans, alla skojiga äventyr ni upplever tillsammans, alla mysiga stunder i soffan, all kärlek ni ger dom små, det är fint.
Det läker det ledsna uppfödarhjärtat som saknar er.
Alla valpar ta hand om era människor där ute i världen. Bit dom bara lagom hårt, ge dom eran kravlösa kärlek och gör deras liv ännu mer komplett än innan.
Ni har livet framför er och lev det fullt ut!
