God jul !
Midvinternattens köld är svår.
Tio små Nissar i djupsnö går.
Rävsax gömd under skynke vitt
knipsar Nisse av på mitt.
Livsandarna snabbt för honom tryter,
snart i eget blod han flyter.
Nio små tomtar i midnattstimma
traskar fram i månljusstrimma.
Ugglan hoar i sitt näste.
Istapp faller tyst från fäste.
Nisse spetsas utav tappen,
Tomte ligger död på trappen.
Utanför dörren står gröten och ångar.
Åtta nissars intresse den fångar.
Under stigande hunger faten de nalkar,
en stackars tomte på kanten halkar.
Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt,
men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.
Många springor stugan har
där sju tomtar in sig tar.
Katten som bak dörren ruva,
slukar Nisse med hull och luva.
Resterna av tomtehand
suger Misse bort från tand.
Sex små Nissar mot julbord ila,
snabbt dom uppför bordsben kila.
När sista tomten över kanten hasa,
han tappar greppet och nedåt rasa
Faller nedåt likt ett lod.
Mattan röd av tomteblod.
Tomtar fem i väldig iver
springer runt, ty hungern river.
Nisse snubblar på sitt skägg,
faller rätt på knivens egg.
Lilla Nisse, stackars saten
rinner ut i sillsalaten.
Fyra nissar har festat på sill
och nu de törsten sin släcka vill.
Mot glöggen de springer i samlad tropp
och tar för sig av drycken i varsin kopp.
Ner faller Nisse i glögghett hav.
Likt skållad mandel hans skinn faller av.
Tre små tomtar i granen svingar
mellan ljus och änglavingar.
Nisse sig för nära våga,
strax han står i ljusan låga
Doftar snart likt vidbränd stek
ångrar då sin ystra lek.
Två små tomtar omkring sig tittar
då en smällkaramell de hittar.
Nisse ner på den då hoppar,
men för detta den ej stoppar.
I tak, på golv, på gardin med frans
finns nu Nisses hjärnsubstans.
Husbonn stiger upp i natten
för att kasta lite vatten.
Under husbonns tunga toffla,
Nisse blir till krämig våffla.
Snön ligger vit lite här och var,
inte en jäkla tomte finns kvar.
Det kom ett brev...
Idag var brevlådan full av roliga brev. Julhälsningar och julkort. Ett brev var lite tjockare än dom andra, ett brunt kuvert stämplat i Norge.. När jag öppnade det blev jag alldeles fylld av kärlek och glädje, en liten liten saknad kände jag också men bara en pytteliten fin saknad.
Jag måste bara visa er alla, hoppas det är okej Hege! Jag fick en helt underbar bilderbok med vackra foton och texter från Thareq (Merciless Skies On Fire). Fina och tänkvärda små dikter om en liten valp som föddes här och åtta veckor gammal åkte flygplan från Luleå till Bergen via Arlanda, och flyttade in hos Hege och hennes fina hundar. Där lever han sitt glada liv lycklig och får massa kärlek och roliga upplevelser.
Med allt jag går igenom just nu blir jag väldigt lätt rörd, och detta var så otroligt fint och rörde mitt hjärta till tårar.
Tusen tack Hege <3
Tack alla ni andra som också skrivit i bloggen, mailat och hört av er.
Det värmer i hjärtat <3
Ett stort litet ord
Du och jag Joshua. Vi klarar detta. Tillsammans <3
Min blogg handlar för det mesta om hundar. Idag ska jag skriva om något annat. Delvis i alla fall.
Dom senaste åren har jag inte varit helt frisk. Det finns dumma celler i min kropp som vill illa, som inte ska finnas där, som kroppen ska kunna läka själv. Jag har varit många gånger på sjukhuset, så många gånger att jag inte minns hur många. Man tänker att det ska bli lättare för varje gång, att man ska vänja sig, men så är det inte. Faktiskt blir det svårare varje gång. Jag åker alltid ensam. På ett stort sjukhus känner man sig liten, utlämnad och sårbar. Undersökningarna, provtagningarna är jobbiga, och det är olika läkare varje gång. Och man känner sig pytteliten som människa. Så många gånger har jag gått genom korridorerna, åkt samma hiss, väntat i samma väntrum.
För några år sedan fick jag genomgå en operation. Dom elaka cellerna togs bort och jag blev bättre. Sedan dess måste jag gå på kontroller ofta, och i somras fick jag tråkiga provsvar. Provsvar som visade att det, i värsta fall, var på väg åt fel håll. Igen, Nu i höst fick jag ta nya prover och läkaren ringde i torsdags. Fel håll.
Cancer. Ett stort litet ord.
Det väcker många frågor, undringar och oro. Man ska inte få cancer när man är ung. Det är F E L och det känns O R Ä T T V I S T. Man blir arg och besviken på sin egen kropp, ledsen för att den inte orkar kämpa bättre och mer, förbannad och känner sig maktlös.
Inom kort måste jag göra en ny operation, en större, och förhoppningsvis utan att behöva få några större men i livet. Om jag är lyckligt lottad. Men det tar inte slut med det. Det kommer att bli nya kontroller, nya besök på sjukhuset, ny oro i magen varje gång, ny väntan på provsvar. Denna sjukdom blir man inte av med så lätt. Den är lömsk, listig och går aldrig att lita på. Den lurar inne i min kropp och vill mig illa. Det är en osynlig fiende som jag vill slå, stampa och sparka sönder, men den bor inne i mig.
Snart måste jag sätta mig i bilen och köra till sjukhuset. Igen. Vad som väntar vet jag inte. Hur det går vet jag inte. Vad dom kan hitta där inne i mig, det vet man inte.
Men jag vet att jag ska vara stark. Jag möter min egen blick i spegeln varje dag. Jag ser mig själv. Och jag ser hur stark jag är. Det finns ingenting som kan ta livet ifrån mig.
Ta vara på varje dag. Var glada för det ni har. Känn tacksamhet över livet. Och ta hand om varandra.
Det gör jag. Och hundarna tar hand om mig. Dom ger mig oändligt av sin kärlek, lever här och nu varje sekund och ger mig kraft att orka.
Storm i vårt hus
I'm a cute little crocodile !!!
Det bor en storm i vårt hus. Hon är liten, har fyra tassar och svart päls. Och hon är jättejättebusig!
Mest hela dagen vill hon leka. Det bor några fler hundar här under samma tak, och dom tycker att vår Storm är rolig att leka med. Stormen tycker också det är roligt, men hon är så liten ännu och lekarna blir lätt lite hårdhänta. Inte för att det bekommer den lilla svarta, även om hon flyger som en vante är hon lika glad ändå. Men vi är lite rädda om henne, och därför får dessa galna lekarna med dom stora hundarna vänta tills hon är lite större.
Det är bra att leka mycket med sin valp. Har jag läst. Det är min tröst.
När mina tänder är utslagna, håret avslitet, fingrarna uppätna, armarna ärrade av krokidiltänderna och mitt ansikte blåslaget av hennes knock-out-attacker. Då känns det skönt att veta att vi har lekt MASSOR och därför har en trevlig och fin kontakt genom livet.
Underbart med valpar :)
