GOTT NYTT ÅR!!
Vill bara passa på att önska alla ett gott nytt år!
Det finns mycket spännande att se fram emot under 2009.
Nu ska jag åka hem från jobbet och åka ut med hundarna i skogen och trötta ut de lite inför kvällen. Igår var det bombanfall hemmavid, ikväll blir det ju ännu värre. Så skönt att ingen av hundarna är berörda.
Ha en trevlig kväll alla!
Det finns mycket spännande att se fram emot under 2009.
Nu ska jag åka hem från jobbet och åka ut med hundarna i skogen och trötta ut de lite inför kvällen. Igår var det bombanfall hemmavid, ikväll blir det ju ännu värre. Så skönt att ingen av hundarna är berörda.
Ha en trevlig kväll alla!
Vacker flicka
Fotograf: Johan Candreus
Denna gång blev det bara en bild. Världens bästa Ilo!
Sammanfattning av 2008 och TACK!
Ja, snart är 2008 slut. Ett år fyllt av många roliga stunder.
Morris fyllde 9 år i april men han är verkligen pigg och framförallt GLAD alla stunder på dygnet. Allt är roligt tycker Morris. Han har inte tävlat under året pga ont i ryggen (krypet blir för jobbigt) men han är glad ändå! Vilken tur man har i livet att få leva med en sån hund som Morris, han är vår solstråle som sprider lycka omkring sig. Han är även vår kvarterspolis som håller ordning om mörka kvällarna, vem som går vart och när, och vår tjejtjusare som har sååå bråttom på promenaderna när han spanar efter brudar.
Isac har blivit sju år i år. Vi är så glada att han inte haft ont i sitt framben under hela detta året! Lilla Ninni som äääälskar att spåra en snutt, får han gå lydnad är lyckan gjord. I höst blev han pappa till två valpar i Finland, vi hoppas de ska bli lika charmiga som pappa.
Ilo, vår mysiga, vänliga Ilo som är Mallas lekkompis, och ALLAS kompis faktiskt. Ilo har haft ett roligt år med spårträning och lite annat, inga utställningar för matte tycker det är sååå tråkigt. Det blev inte att tävla Ilo men vad gör det, hon är lika glad ändå. Hon förgyller vår vardag med sitt vänliga och goa sätt.
Ja, Malla. Vad ska sägas mer om henne som inte redan är sagt? Jag bara älskar denna hund SÅÅ mycket! Under hösten fyllde hon två år, tänk vad tiden går. Jag njuter av henne varje dag, hon bara har DET. På årets första appelltävling här uppe gjorde hon debut, och trots att hon i rena ivern och glädjen försökte göra alla lydnadsmomenten i en följd och allt samtidigt, så räckte det till uppflyttning. Sedan på en lägretävling i september precis 2 år gammal går hon in på dyblöt och kall lydnadsplan och sopar mattan fullständigt. Jag tror inte ens hon kom ihåg att det var blött förrän hon skulle krypa, såå roligt är det att jobba.
Så här när man ser tillbaka på året som vill jag skriva några tack.
TACK Ulla E som alltid med glädje följer med ut i skogen eller till klubben för lite träning. För dina spår du lägger, när man alltid tror spårläggaren har minst 2 promille i blodet för det går helt hursomhelst. För att du alltid glömmer bort hur du gått så jag och Malla verkligen måste lösa allt själv. För att du sprider din glädje till oss andra, vi har inte tråkigt en sekund. För att du lagar så god mat så vi orkar träna ännu mer.
TACK Mats G för att du servat oss med roliga, krångliga spår under året, ibland i terräng där jag själv inte tordats gå eftersom jag så lätt går vilse. Otaliga är de gånger jag kommit och parkerat bilen och bara selat på hunden eftersom vi haft ett färdigt spår du lagt. För att du är snäll och lärt mig så mycket om spårning. Dessutom är du klok som inte äter dina vänner.
TACK Maria L för att du också lagt så många spår åt oss. För att även du ofta glömmer alltid bort hur du gått och det gör det hela bara ännu roligare för oss som ska lösa uppgifter. För att du är underbar och rolig och vi alltid skrattar så gott. För att du åkte med till lägretävlingen i Kalix och delade vår framgång. Det gjorde dagen så mycket roligare.
TACK Yvonne och Marjo som genom sitt selekterande avelsarbete fixade världens bästa Malla. Ni för rasen framåt!
TACK Malla som bevisat detta.
TACK mamma, för att du är världens bästa mamma. För alla gånger du ställer upp som hundvakt när jag åker på tävlingar/utställningar. För att du lyssnar och inte får dåndimpen av alla mina drömmar och ideér som åker runt i huvudet på mig som värsta stormen, ibland är det som en tvättmaskinscentrifug...
TACK pappa, för att du är världens bästa pappa. För att vi får vara inneboende hos dig och som möjliggör mitt intresse, att jag kan ha så många hundar och ägna mig åt detta. För att du tycker så mycket om hundarna. För att du tror på det jag gör.
TACK Lena och Trixa som vi går morgonturen med nästan varje dag, och många andra promenader också. För att du är en underbar vän. För att du också lyssnar på mina tokigheter.
TACK Ulla G för att du alltid håller tummarna för oss och tror på oss. Vi känner alltid ditt stöd.
TACK Anci för att du finns. För att du delar med dig av dina planer och tankar, så man själv känner sig helt normal :-) För att du alltid har ork att tro på det du gör.
Jag har säkert glömt någon. Och TACK alla ni andra som hejat på oss under året, som tror på oss och håller tummar för oss.
Nu ser vi fram mot ett nytt år med lite ödmjukhet men framför allt- FULL FART FRAMÅT!
Morris fyllde 9 år i april men han är verkligen pigg och framförallt GLAD alla stunder på dygnet. Allt är roligt tycker Morris. Han har inte tävlat under året pga ont i ryggen (krypet blir för jobbigt) men han är glad ändå! Vilken tur man har i livet att få leva med en sån hund som Morris, han är vår solstråle som sprider lycka omkring sig. Han är även vår kvarterspolis som håller ordning om mörka kvällarna, vem som går vart och när, och vår tjejtjusare som har sååå bråttom på promenaderna när han spanar efter brudar.
Isac har blivit sju år i år. Vi är så glada att han inte haft ont i sitt framben under hela detta året! Lilla Ninni som äääälskar att spåra en snutt, får han gå lydnad är lyckan gjord. I höst blev han pappa till två valpar i Finland, vi hoppas de ska bli lika charmiga som pappa.
Ilo, vår mysiga, vänliga Ilo som är Mallas lekkompis, och ALLAS kompis faktiskt. Ilo har haft ett roligt år med spårträning och lite annat, inga utställningar för matte tycker det är sååå tråkigt. Det blev inte att tävla Ilo men vad gör det, hon är lika glad ändå. Hon förgyller vår vardag med sitt vänliga och goa sätt.
Ja, Malla. Vad ska sägas mer om henne som inte redan är sagt? Jag bara älskar denna hund SÅÅ mycket! Under hösten fyllde hon två år, tänk vad tiden går. Jag njuter av henne varje dag, hon bara har DET. På årets första appelltävling här uppe gjorde hon debut, och trots att hon i rena ivern och glädjen försökte göra alla lydnadsmomenten i en följd och allt samtidigt, så räckte det till uppflyttning. Sedan på en lägretävling i september precis 2 år gammal går hon in på dyblöt och kall lydnadsplan och sopar mattan fullständigt. Jag tror inte ens hon kom ihåg att det var blött förrän hon skulle krypa, såå roligt är det att jobba.
Så här när man ser tillbaka på året som vill jag skriva några tack.
TACK Ulla E som alltid med glädje följer med ut i skogen eller till klubben för lite träning. För dina spår du lägger, när man alltid tror spårläggaren har minst 2 promille i blodet för det går helt hursomhelst. För att du alltid glömmer bort hur du gått så jag och Malla verkligen måste lösa allt själv. För att du sprider din glädje till oss andra, vi har inte tråkigt en sekund. För att du lagar så god mat så vi orkar träna ännu mer.
TACK Mats G för att du servat oss med roliga, krångliga spår under året, ibland i terräng där jag själv inte tordats gå eftersom jag så lätt går vilse. Otaliga är de gånger jag kommit och parkerat bilen och bara selat på hunden eftersom vi haft ett färdigt spår du lagt. För att du är snäll och lärt mig så mycket om spårning. Dessutom är du klok som inte äter dina vänner.
TACK Maria L för att du också lagt så många spår åt oss. För att även du ofta glömmer alltid bort hur du gått och det gör det hela bara ännu roligare för oss som ska lösa uppgifter. För att du är underbar och rolig och vi alltid skrattar så gott. För att du åkte med till lägretävlingen i Kalix och delade vår framgång. Det gjorde dagen så mycket roligare.
TACK Yvonne och Marjo som genom sitt selekterande avelsarbete fixade världens bästa Malla. Ni för rasen framåt!
TACK Malla som bevisat detta.
TACK mamma, för att du är världens bästa mamma. För alla gånger du ställer upp som hundvakt när jag åker på tävlingar/utställningar. För att du lyssnar och inte får dåndimpen av alla mina drömmar och ideér som åker runt i huvudet på mig som värsta stormen, ibland är det som en tvättmaskinscentrifug...
TACK pappa, för att du är världens bästa pappa. För att vi får vara inneboende hos dig och som möjliggör mitt intresse, att jag kan ha så många hundar och ägna mig åt detta. För att du tycker så mycket om hundarna. För att du tror på det jag gör.
TACK Lena och Trixa som vi går morgonturen med nästan varje dag, och många andra promenader också. För att du är en underbar vän. För att du också lyssnar på mina tokigheter.
TACK Ulla G för att du alltid håller tummarna för oss och tror på oss. Vi känner alltid ditt stöd.
TACK Anci för att du finns. För att du delar med dig av dina planer och tankar, så man själv känner sig helt normal :-) För att du alltid har ork att tro på det du gör.
Jag har säkert glömt någon. Och TACK alla ni andra som hejat på oss under året, som tror på oss och håller tummar för oss.
Nu ser vi fram mot ett nytt år med lite ödmjukhet men framför allt- FULL FART FRAMÅT!
Hurra, en brodd!
Igår gick vi runt skurholmsfjärden. Passerade Fyren, ett korttidsboende där mormor bor i väntan på att få plats på ett äldreboende. Hundarna (Malla och Diva) och jag och Ulla åkte de fyra våningarna upp med hissen och gjorde entré på hemmet. Malla var mycket nyfiken på ALLT, puh jag efter i snöret och försöka styra upp litegrann. Mormor blev glad, över besöket och över en godispåse vi hade med oss. När vi gick skulle de äta middag, Malla trodde att det var uppdukat för henne och höll på att snappa åt sig en skinka. Ja, förutom hennes intensiva sätt, hennes stora nyfikenhet, hennes aptit som gör att hon skulle äta ALLT på hemmet (inklusive gamlingarnas piller och sopor) skulle hon bli en förträfflig vårdhund. Men vi som känner henne vet ju att hon är förträfflig på allt, ibland är det just det som är problemet..........
När vi kom ut i rusket omvändes dagen till en turdag! Regn, slask, halt som f-n, men vad tror ni jag hittade på cykelvägen. En jättefin brodd att fästa på skon!! Jag tog den illa kvickt. När jag kom hem och ätit tomtegröt (gott!) så gick jag och Nanna ut med pojkarna en långtur, jag med min nya brodd. Mycket trevligt!
Nu kan jag sparka med sparken oavsett halt eller inte. Perfekt att skjuta ifrån med, och FRAMFÖRALLT, bromsa!!
När vi kom ut i rusket omvändes dagen till en turdag! Regn, slask, halt som f-n, men vad tror ni jag hittade på cykelvägen. En jättefin brodd att fästa på skon!! Jag tog den illa kvickt. När jag kom hem och ätit tomtegröt (gott!) så gick jag och Nanna ut med pojkarna en långtur, jag med min nya brodd. Mycket trevligt!
Nu kan jag sparka med sparken oavsett halt eller inte. Perfekt att skjuta ifrån med, och FRAMFÖRALLT, bromsa!!
Colliebladet
Nej, jag voltade inte med sparken igår. Däremot ska jag inte använda den idag för det är väldigt halt och har man ingen broms så kan det bli farligt. Vi går vår skogstur idag. Hoppas någon har trampat upp stigen efter helgens snöoväder, annars blir det jobbigt.
Jag längtar efter Colliebladet!! Varje dag denna vecka kommer jag att åka hem från jobbet med en stor förväntan, slita upp brevlådan hemma och konstatera: Nej inte idag heller........ Jag ÄLSKAR colliebladet. Jag har läst mina nummer flera tusen gånger tror jag. Min annons detta år är lite rolig eftersom det är ett foto av......... mig själv! Skickade annonsen men det foto jag hade nogrannt valt var för dålig kvalité. Hastigt hitta ny bild. Hade ingen alls som var större än 2MB, förutom den bilden som alltså kommer i handboken. Så tro inte att jag ville se mig själv i tidningen :-)
Åhhhh, så roligt det är att läsa alla annonser, se alla fina foton och läsa om vad som hänt under året. Nu åker jag hem bums och hoppas, hoppas.................
Jag längtar efter Colliebladet!! Varje dag denna vecka kommer jag att åka hem från jobbet med en stor förväntan, slita upp brevlådan hemma och konstatera: Nej inte idag heller........ Jag ÄLSKAR colliebladet. Jag har läst mina nummer flera tusen gånger tror jag. Min annons detta år är lite rolig eftersom det är ett foto av......... mig själv! Skickade annonsen men det foto jag hade nogrannt valt var för dålig kvalité. Hastigt hitta ny bild. Hade ingen alls som var större än 2MB, förutom den bilden som alltså kommer i handboken. Så tro inte att jag ville se mig själv i tidningen :-)
Åhhhh, så roligt det är att läsa alla annonser, se alla fina foton och läsa om vad som hänt under året. Nu åker jag hem bums och hoppas, hoppas.................
Uppletande i stadsparken
Denna tid på året så ser vi en viss förhöjd energinivå i Malla. Lydnad blir det inte mycket av eftersom jag och hundarna är lika frusna av oss. Då återstår näsarbete! I går promenerade jag och Malla till stan med Ulla och Diva, och väskan laddad med leksaker. I stadsparken går det i december en kalender som spelas varje dag. En scen och läktare har byggts upp, perfekt att gömma grejer där. Malla letade óch hittade, letade och hittade. Roligt hade vi. Det var hård skare i snän men hon klarade tassarna bra. Sedan gick vi genom stan, tittade på människor och skyltfönster. Inga hundar såg vi i innerstaden, de håller väl till någon annanstans. En mycket kärlekskrank chowchow mötte vi på vägen till stan, Diva som löper tyckte han var sååå fin.
När jag kom hem vid fyratiden (efter film, senaste Batman, hundar var Batmans ömma punkt förresten) tog jag sparken och åkte ut med pojkarna. Perfekt väder, några minus och bra gild. Morris och Isac letar Ilo överallt och det var full rulle från start till mål... Inga koppel som tur var utan alla tog sig fram i egen takt, eller rättare sagt jag sparkade i vild förtvivlan för att hinna med. Vi åkte till Hertsökullar och hem igen, passerade fårhagen med nyfikna får som undrade vad i all sin dar som svischade förbi.
Nu hälsar jag på Ilo en sväng efter jobbet. Hon blev glad att se mig, och jag henne. Det är betydligt mindre med bara tre hundar hemma, det känns ovant. Men lite är det inte. Särskilt inte när man kommer hem till hundar med mkt energi som ligger och väntar på aktivitet, man åker ut med sparken och ska hålla reda på alla någolunda, och dessutom sig själv också. Då har ni bilden klar för er. Om ni läser i tidningen om en person som voltade med en spark ner i diket och fastnade i snön tills brandkåren undsatte, så kan ni ju misstänka vem det är!
När jag kom hem vid fyratiden (efter film, senaste Batman, hundar var Batmans ömma punkt förresten) tog jag sparken och åkte ut med pojkarna. Perfekt väder, några minus och bra gild. Morris och Isac letar Ilo överallt och det var full rulle från start till mål... Inga koppel som tur var utan alla tog sig fram i egen takt, eller rättare sagt jag sparkade i vild förtvivlan för att hinna med. Vi åkte till Hertsökullar och hem igen, passerade fårhagen med nyfikna får som undrade vad i all sin dar som svischade förbi.
Nu hälsar jag på Ilo en sväng efter jobbet. Hon blev glad att se mig, och jag henne. Det är betydligt mindre med bara tre hundar hemma, det känns ovant. Men lite är det inte. Särskilt inte när man kommer hem till hundar med mkt energi som ligger och väntar på aktivitet, man åker ut med sparken och ska hålla reda på alla någolunda, och dessutom sig själv också. Då har ni bilden klar för er. Om ni läser i tidningen om en person som voltade med en spark ner i diket och fastnade i snön tills brandkåren undsatte, så kan ni ju misstänka vem det är!
Hårdare MH-krav för registrering- lite tankar....
Nu pågår debatten på Collieforum för fullt. Alltid är det rasens mentalitet som debatteras hårdast. Kanske inte så konstigt när MH-resultatet är så dåligt......
I alla fall så verkar det som att många vill skärpa kraven för att få registrera avkomma, tex att kryssen i MH-protokollet ska vara i vissa rutor. Tror att det främst är kvarstående rädslor och skott som menas.
Jättebra att detta diskuteras! Att införa ett avelsförbud på hund som avbrutit MH, dvs ej klarat att genomföra pga överdrivna rädslereaktioner eller liknande, tycker jag skulle vara bra. Det är mig obegripligt hur man kan försvara att använda en sådan hund. Man bruter ju redan då mot SKK:s grundregler samt gällande lagar i Sverige: hundar med överdrivna rädslor eller aggressioner får inte användas i avel!!
MEN:
Jag tycker att man ska vara oerhört försiktig och först noga diskutera, innan man börjar arbeta med att införa ännu hårdare krav än så. Som de flesta vet tillhör jag "bruksskaran" inom rasen och har alltid propagerat för att rasen måste förbättras, uppfödare måste börja ta till sig av och tro på MH som avelsverktyg. Något måste hända med vår ras, då främst långhåren!! Det är jag helt överens om.
Men jag tror inte att det nödvändigtvis blir bättre av att införa krav på kryss i vissa rutor. För det första så kan inte hundaveln bli 100% tvingande. Man måste trots allt låta uppfödare ha kvar en viss mått frihet. Även om detta exempel inte är vanligt så skulle det kunna hända: Om jag går med min hund på MH och hunden reagerar på skott, den har aldrig gjort det förut. Undersöker hos veterinären, visar sig vara öroninflammation. Hunden behandlas och är återigen skottfast i alla situationer. Går MT och klarar denna. Har en massa bra egenskaper som BEHÖVS i den här rasen. Är vi beredda att tappa denna hund ur aveln pga en 4:a på skott??
En ytterligare negativ effekt (kanske det allra sämsta) med att införa krav på kryss i vissa rutor, är onekligen att MH-beskrivningen blir väldigt mycket PRESTIGE. En beskrivning ska vara en beskrivning av hundens reaktioner i vissa situationer. Inte mer än så. Sedan får man väga hundens beskrivning den dagen mot alla andra situationer andra dagar man sett den i, samt övriga egenskaper som inte beskrivs på MH. Tex arbetsvilja, samarbetsvilja, uthållighet etc etc. Genom att läsa min hund i vardag, i kända och okända miljöer och situationer, se den på MH-banan, arbeta med den och se den på funktionsprov (tex bruksprov), kan jag skapa mig en tämligen bra bild, och avgöra om den har någonting att tillföra rasen genom att användas i avel.
Inom collierasen är det redan idag prestige i MH, bästa exemplet är nog skottprovet. Ett genomfört MH med 1:a på skott är en merit, verkar det som ibland. Men vad som hänt däremellan spelar mindre roll. Jag vill ha en collie som leker när det erbjuds lek, en collie som reagerar och är nyfiken när det händer saker, en collie som klarar av att hantera sina rädslor på ett bra sätt och glömmer bort obehag. Om det blir krav på tex ej 4:or eller 5:or på kvarstående rädslor, och ej 4:or eller 5:or på skottprovet för att få regga evkommor, tror ni på allvar att det kommer att förbättra rasen??? Tror ni att collien kommer att bli en roligare hund, en mer lekfull hund, en gladare hund???
Rasen måste förbättras. Det tror jag vi bäst gör genom att dela med oss av information och kunskaper. Informera valpköpare om MH och rasens problem. Uppmuntra nya uppfödare som är intresserade av mentalitet. Rasens registreringssiffror (LH) har sjunkit under många år. Collien har dåligt rykte i samhället. Rädda och försiktiga är den beskrivning man ofta får. Vi måste arbeta för att förbättra rasens rykte på lång sikt. En bra collie är den bästa och mest trevliga hund man kan ha!!
I alla fall så verkar det som att många vill skärpa kraven för att få registrera avkomma, tex att kryssen i MH-protokollet ska vara i vissa rutor. Tror att det främst är kvarstående rädslor och skott som menas.
Jättebra att detta diskuteras! Att införa ett avelsförbud på hund som avbrutit MH, dvs ej klarat att genomföra pga överdrivna rädslereaktioner eller liknande, tycker jag skulle vara bra. Det är mig obegripligt hur man kan försvara att använda en sådan hund. Man bruter ju redan då mot SKK:s grundregler samt gällande lagar i Sverige: hundar med överdrivna rädslor eller aggressioner får inte användas i avel!!
MEN:
Jag tycker att man ska vara oerhört försiktig och först noga diskutera, innan man börjar arbeta med att införa ännu hårdare krav än så. Som de flesta vet tillhör jag "bruksskaran" inom rasen och har alltid propagerat för att rasen måste förbättras, uppfödare måste börja ta till sig av och tro på MH som avelsverktyg. Något måste hända med vår ras, då främst långhåren!! Det är jag helt överens om.
Men jag tror inte att det nödvändigtvis blir bättre av att införa krav på kryss i vissa rutor. För det första så kan inte hundaveln bli 100% tvingande. Man måste trots allt låta uppfödare ha kvar en viss mått frihet. Även om detta exempel inte är vanligt så skulle det kunna hända: Om jag går med min hund på MH och hunden reagerar på skott, den har aldrig gjort det förut. Undersöker hos veterinären, visar sig vara öroninflammation. Hunden behandlas och är återigen skottfast i alla situationer. Går MT och klarar denna. Har en massa bra egenskaper som BEHÖVS i den här rasen. Är vi beredda att tappa denna hund ur aveln pga en 4:a på skott??
En ytterligare negativ effekt (kanske det allra sämsta) med att införa krav på kryss i vissa rutor, är onekligen att MH-beskrivningen blir väldigt mycket PRESTIGE. En beskrivning ska vara en beskrivning av hundens reaktioner i vissa situationer. Inte mer än så. Sedan får man väga hundens beskrivning den dagen mot alla andra situationer andra dagar man sett den i, samt övriga egenskaper som inte beskrivs på MH. Tex arbetsvilja, samarbetsvilja, uthållighet etc etc. Genom att läsa min hund i vardag, i kända och okända miljöer och situationer, se den på MH-banan, arbeta med den och se den på funktionsprov (tex bruksprov), kan jag skapa mig en tämligen bra bild, och avgöra om den har någonting att tillföra rasen genom att användas i avel.
Inom collierasen är det redan idag prestige i MH, bästa exemplet är nog skottprovet. Ett genomfört MH med 1:a på skott är en merit, verkar det som ibland. Men vad som hänt däremellan spelar mindre roll. Jag vill ha en collie som leker när det erbjuds lek, en collie som reagerar och är nyfiken när det händer saker, en collie som klarar av att hantera sina rädslor på ett bra sätt och glömmer bort obehag. Om det blir krav på tex ej 4:or eller 5:or på kvarstående rädslor, och ej 4:or eller 5:or på skottprovet för att få regga evkommor, tror ni på allvar att det kommer att förbättra rasen??? Tror ni att collien kommer att bli en roligare hund, en mer lekfull hund, en gladare hund???
Rasen måste förbättras. Det tror jag vi bäst gör genom att dela med oss av information och kunskaper. Informera valpköpare om MH och rasens problem. Uppmuntra nya uppfödare som är intresserade av mentalitet. Rasens registreringssiffror (LH) har sjunkit under många år. Collien har dåligt rykte i samhället. Rädda och försiktiga är den beskrivning man ofta får. Vi måste arbeta för att förbättra rasens rykte på lång sikt. En bra collie är den bästa och mest trevliga hund man kan ha!!
Fredagsyra.......
....eller snarare SNÖ-yra!
Nu vräker snön ner för fullt igen. Skönt att vara ledig tre dagar, man slipper gräva fram bilen, ta sig till jobbet på förhoppningsvis farbara vägar. Det blir så underbart fint ute varje gång det kommer ny snö. Hundarna älskar det. Skönt att det verkar bli en riktig vinter denna gång, inte slask och plusgrader om vartannat som det varit se senaste åren. Hundarna håller sig så rena och fina i snön, och bygger muskler och kondition genom att springa mycket i djupsnön. Jag skulle inte vilja bo någonstans där det inte är vinter, det är så säkert!
Idag väntar vi på Idol-finalen. Har följt någolunda under hösten, men tycker det är sämsta omgången hittills i år. Så klart kommer Kevin att vinna.
Såg förresten igår Nobels fredspriskonsert från Oslo. Robyn är magnifik! Det var MAGISKT att se henne på scenen. Om den går i repris och du inte sett den, SE DEN!
Idag har Ilo flyttat till mamma på Burströmsvägen. 8:e dygnet på löpet och pojkarna hemma börjar bli lite väl intresserade av henne. På burströmska har hon sina kompisar foxterrier-Hilda och dvärgtax-Snöa, så inte får hon tråkigt här. Vi får vara utan Ilo under julen. men vi träffas ju på julaftonen i alla fall älskade vän.
Morris blir som en ettåring när det är löp på G :-) Han är nog pigg annars också, men när det är intressanta brudar i närheten så lever han på små rosa moln. Han studsar fram. Isac är mer artig uppvaktare och anstränger sig inte i onödan förrän det är dags att något händer... Pojkarna hade ett litet gräl häromdagen, såklart pga Ilo. Ingenting allvarligt, jag var mest orolig att de skulle trassla in sig i julgranssladden och kortsluta hela huset. Det har nog hänt förr, om än inte pga bråk, och inte med en julgran inblandad. Men julgranen står kvar och lyser fortfarande, det ser ut att kunna bli en fröjdefull jul i år igen. Eftersom det är 13 dagar till julafton finns det gott om tid för diverse incidenter. Vi väntar och ser......
Debut
Nu är det debut för min riktiga blogg. Har ju haft en fusk på hemsidan förut, men nu ska jag försöka skriva oftare. Jo, försöka går ju..........
Kallt idag -14. Morris o Isac är så frusna och vill inte gå långt. Man får stanna och värma och massera tassarna ofta. Ilo och Malla är inte dämpade alls. Snarare galna av mindre utevistelse. Malla försöker vi trötta ut genom att spela fotboll inomhus. Hon har en stor mjuk fotboll som alla två-och fyrbenta verkar gilla lika mycket. Ingen blomkruka har ännu gått i kras men vi väntar bara på det.
Förra veckan tog jag fram sparken. UNDERBART att åka ut på kvällen, i vinterlandskapet, känna kylan i ansiktet och bara köra. Jag brukar dela upp hundarna två och två. När Malla är motor handlar det mest om att stå på bromsen, dvs ner med sulan i backen och försöka då ner farten. Tur att jag hade mina kraftiga kängor, annars hade jag inte haft någon sula kvar!!
Få se om det blir lite varmare under de närmaste dagarna.
Idag tänkte vi gå till stan jag och Ulla med Malla och Mallas bästis Diva (alias Diddi). Kanske för kallt. Malla får ha sin klänning i så fall. Hon hatar den, men roligt har vi åt henne för hon går som en kisse som skjuter rygg, ser heldumt ut. Dessutom går hon i sidled. Ja, dessa hundar. Vad vore livet utan dem?
Kallt idag -14. Morris o Isac är så frusna och vill inte gå långt. Man får stanna och värma och massera tassarna ofta. Ilo och Malla är inte dämpade alls. Snarare galna av mindre utevistelse. Malla försöker vi trötta ut genom att spela fotboll inomhus. Hon har en stor mjuk fotboll som alla två-och fyrbenta verkar gilla lika mycket. Ingen blomkruka har ännu gått i kras men vi väntar bara på det.
Förra veckan tog jag fram sparken. UNDERBART att åka ut på kvällen, i vinterlandskapet, känna kylan i ansiktet och bara köra. Jag brukar dela upp hundarna två och två. När Malla är motor handlar det mest om att stå på bromsen, dvs ner med sulan i backen och försöka då ner farten. Tur att jag hade mina kraftiga kängor, annars hade jag inte haft någon sula kvar!!
Få se om det blir lite varmare under de närmaste dagarna.
Idag tänkte vi gå till stan jag och Ulla med Malla och Mallas bästis Diva (alias Diddi). Kanske för kallt. Malla får ha sin klänning i så fall. Hon hatar den, men roligt har vi åt henne för hon går som en kisse som skjuter rygg, ser heldumt ut. Dessutom går hon i sidled. Ja, dessa hundar. Vad vore livet utan dem?
