merciless

Alla borde ha en bästis. En hundbästis. Särskilt alla små bebisar som är pyttesmå och ofärdiga i stora världen. En bästis som håller koll. Som man kan prata med. Stryka med de små bebisfingrarna genom den mjuka långa pälsen. Och med de snällaste ögon man kan titta in i, när man känner sig lite ensam här på jorden. 

Joshua är en speciell hund med det snällaste hjärta någon kan ha. Jag har haft många fina snälla vovvar hittills under mitt liv, men ingen kommer ens i närheten av Joshua. Han är godheten själv. Och trots att han inte vuxit upp med barn varken hos sin uppfödare eller hos mig så har han alltid älskat barn. Och då menar jag inte älska som i att bli glad, vifta på svansen och tycka om barn. Nä han verkligen Ä L S K A R alla barn. 
Där jag bodde förut passerade vi alltid förbi skolan då vi gick ut på promenad och Joshua blev alla barns bästis. Ett helt barngäng kom och sprang på skolgården när dom såg honom. Och där satte han sig, i mitten av alla små människor, och njöt av uppmärksamhet och små barnhänder som strök pälsen. Ofta då vi gick till stallet hörde man på långt håll nån ropa: -Joshua!!! Och när man vände sig om kom några barn cyklandes i hög fart, för att hinna ikapp sin kompis och få ge lite klappar. Han hade fler barnkompisar än vi kunde hålla reda på. 

Förra året fick Joshua sin alldeles egna bebis som han får vara med varje dag, och som han njuter. När vi går promenader kommer han då och då springandes till vagnen, sätter sig bredvid och lägger huvudet i Wilmas knä, för att kolla att allt är okej. Dom "pratar" ordlöst en stund, och sen springer han vidare. 

Joshua är Wilmas alldeles speciella kompis som alltid finns där ❤️

Jag har länge velat hitta en långhårsvalp som ska växa upp och bli en trevlig, orädd, lekfull vovve med alla tassar stadigt på jorden, och som också är frisk på alla sätt och dessutom har stabila linjer i sin stamtavla. En tikvalp som ska kunna bli mamma till Merciless första långhårskull. Drömmen har funnits länge och jag har också genom åren köpt in två tikar från linjer jag verkligen gillar, båda gångerna fick jag en toppenhund mentalt sett, det var bara små hälsofel som gjorde det omöjligt att använda dom i avel. Båda omplacerades med hjälp av sina uppfödare, och båda har så fina familjer där dom lever lyckliga. 

Jag letar ständigt vidare och har koll på det mesta. Men så föddes en tanke igår (man hinner tänka många tankar när man är hemma på dagarna med bebis). Tänk om jag skulle vänta på en långhårsvalp som föds i en ren korthårskull?!? För er som inte vet så händer det då och då, inte ofta, att det föds en eller flera långhårsvalpar i en kull med korthårsföräldrar. Tänk om det skulle bli en fin tik åt mig någonstans, med korrekt kropp och huvud. Som har en bra intressant stamtavla (det räcker ju inte med att det bara är korthår). Jag är inte intresserad av kombinationer där det är blandat långhår/korthår längre bakåt i stamtavlan, nä jag skulle vilja ha ett korthår som är förklätt till långhår :) För då kan man går vidare på det med långhår och slipper korspara hårlagen. Visst tappar man pälsen för även om det är en valp som är reggad som långhår så har dom inte samma mängd päls som ett rent långhår, men pälsarna kanske man kan få tillbaka på några generationer, och är det en BRA hund på alla sätt från BRA linjer så får jag väl offra pälsen till en början. 

Så hjälp mig nu allihop att söka dessa semilånghår som ibland poppar upp i korthårskullar! Tipsa mig gärna om det föds några såna valpar!

Skulle ni som letar bra collievalpar tycka att det vore spännande och bra att ta valp från en uppfödare som tänker så här krokigt och omständigt? :)

Igår jobbade jag ett pass då det blev kris på jobbet, sen tidigare är jag inlagt på två pass i juni också. Det kändes så himla kul att åka till jobbet, har inte jobbat sen oktober. Tänk att få ha ett jobb man verkligen gillar, som känns så givande, att få så mycket tillbaka. Att få känna att man är behövt, uppskattad och omtyckt, det borde alla människor få känna, oavsett arbetsplats. 

Gårdagen gick bra, bebis var så nöjd hemma med pappa (det var nog värre för mammahjärtat...), och mycket att prata om på jobbet. Men så T R Ö T T jag blev efteråt 😴 Helt slut av några timmars jobb. Det är mycket ammande på natten ännu, och sen har jag ju fått vara hemma så länge nu så man är ovan att köra på. 

Nä nu måste jag väcka lilla prinsessan som ska på läkarkontroll idag ❤️ Lilla bebisen är 6 månader och växer och utvecklas, allt går så snabbt och vi har inte tråkigt en sekund med denna lilla solstråle. 

Idag är man lite trött. 😴

Det blir lite sömn vissa nätter men skönt med ljuset och solen som hjälper till att ge energi. Vi ska få besök idag, det är alltid trevligt med nya människor som upptäckt rasen och vill bekanta sig lite närmare med den. Att läsa i böcker och på hemsidor är bra och nyttig information, men att träffa hundar live är något helt annat. Då får man känslan också. Man ser rasens väsen och kan känna efter på riktigt, är detta rasen för mig? Ett hundköp är så mycket, förhoppningsvis är det en hund man ska leva med i minst 10 år, kunna ta ansvar över på ett bra sätt och man ska kunna ge sin hund ett fint hundliv som enligt mig innefattar oändligt med kärlek och sällskap, en bra uppfostran så hunden blir en trevlig samhällsmedborgare, självklart fullgod skötsel, och även aktivering av något slag. Det behöver inte vara tävling, faktiskt så spelar det ingen som helst roll för mig om mina uppfödda hundar får officiella meriter. Givetvis är det jätteroligt och fint att ha på papper, utvärderat och en tillgång också för andra uppfödare som kanske är intresserade av att använda linjerna i avel. Men jag vet att för hunden spelar det ingen som helst roll om den har titlar eller arbetsmeriter eller fina utställningspriser, för vovvar är kloka och värdesätter inte livet efter sånt. En vovve vill bara få tillhöra, ha en bra flock att få dela sina dagar med och få ha massor av kuliga stunder. Så därför är det vad vi söker åt våra valpar. Även om det så klart är fantastiskt roligt om valpköpare vill tävla i olika grenar. 

Idag regnar det, från det att vi öppnade ögonen tidigt på morgonen, hela långa dagen (dagar blir extra långa när det regnar), och fram till kvällen ska det regna. Det betyder att allt blir blött, vovvar, skor, hundtäcken, jackor, bebisoveraller, vagnar, koppel och annat som måste följa med ut i regnet. Men det gör inget, för man torkar efteråt. Jag tänker på alla som inga hundar har. Som aldrig får gå skogspromenad och känna hur våren luktar i regn. Som aldrig trampar runt i blöta skor som efter en stund säger tjipp tjipp tjipp. Som aldrig får plaska omkring i lera och vattenpölar, slira med barnvagnen i alla vattenhål guppandes över stock o sten. Som aldrig får torka fluffiga pälsar som säger dripp dropp, eller släta pälsar som ser ut som sälhud, som också säger dripp dropp. Som aldrig får känna lukten av blöt hund i näsan. 

Att ha hund är att få uppleva naturen v a r j e dag hela året, inte bara då solen skiner och man väljer att gå ut för att vädret är så vackert. Och man lär sig att alla väder är okej, bara man har kläder och skor som passar. Alla väder är härliga på sitt sätt. 

Inte ens en förkylning kan förstöra denna dag. Solen skiner och vi njuter verkligen. Så skönt att det börjar torka upp ute, pojkarna är badade förra veckan (det ordentliga vårbadet) och nu kan jag snart bada om dom och hålla pälsarna riktigt fina. Vi knallade ut som vi gör varje dag, idag lekte vi på ängarna en lång stund. Så härligt med lite varmare väder. Det är så mycket lättare att vara ute för hundar, bebis och för mig också. Ingen fryser, man kan bara sitta och må gott på en äng, som balsam för själen :)

 

 

-Nu ska vi gå ut Wilma. 

-Jag måste leka i baby-gymmet först.

-Men vi har 6 vovvar som är kissnödiga. 

-Jag måste kolla i spegeln först. 

-Men vi är ju påklädda. Du blir jättevarm. 

-Nä. Jag är inte klar här. 

-Jag svettas ihjäl. 

-Jag har baby-gym-flow. 

*tramptramptramp* (hundar trampar runt runt)

-Wilma nu går vi, det blir jättekul. 

-Tyst jag behöver koncentratiooooon. 

-Jag svettas ihjääääl. Det är tråkigt om mammor svettas ihjäl. 

-Jag måste kolla lite till i spegeln. 

(Väntar 5 minuter (känns som 50) )

-Okej då klär jag av mig!

-Nu är jag färdig. Nu vill jag gå ut. 

Så nu började vi vänta på den andra systerns löp, som ska leda till vår perfekta date med Mr Perfekt. Vi har väntat o väntat, och väntar än. Nu är det ett år sen den blivande perfekta mammahunden har löpt, så nu måste hon ju komma igång snart. Vi går här dagarna långa, tittar henne i rumpan, svarar på frågvisa väntande valpspekulanters frågor om mammahunden inte haaaaaar börjat löpa. Nä. Inte idag heller. Men kanske imorgon. Eller kanske dan efter det. Eller i nästa vecka måste det bli. Och den blivande mammahunden drar en suck, lägger sig bredvid bebisen och snusar lite till. 

Nu har jag installerat blogg-appen på min telefon och tanken är att jag varje dag ska dela med mig av livet, det blir mest hundar skulle jag tro men kanske annat också. Tidigare använde jag bloggen ofta men den föll i glömska tyvärr. Nu när jag kan uppdatera från telefonen går det mycket enklare. Så häng med på våra äventyr!