Barmark och spårträning!

Mycket att göra så här års. Tiden räcker inte riktigt för att hålla bloggen uppdaterad...
Igår, första maj, åkte jag och Mats och Maria ut i skogen och lade spår. Gissa om vi var glada, inte spårat sedan oktober! Strålande sol, +17-18 grader i skuggan, otroligt! 
Alison skulle göra sin spårdebut, spännande! Jag lade ett rakt spår ca 40 meter med leksak, såklart i medvind. Hon tog upp spåret när vi korsade det andra gången, lite osäker men följde ändå. Sedan var det bajs-paus... Ja, hur var det nu med att ha hunden väl rastad innan... Nåja, hon fortsatte sedan och hittade leksaken. Lite brydd i den först, men sedan lekte hon bra.
Vi gjorde en bas i skogen där vi satt med hundarna, Alison tränade att vara uppknuten i träd och det gick ganska bra. Malla fick ett ganska rakt spår med två föremål, korsade cykelväg. Hon spårade kanon, låg näsa och helt i kärnan. När Malla och Kosse gått sina spår fick lilla Ally så mycket energi så vi tänkte, vi lägger ett till spår åt henne! Denna gång icke-förar spår, Mats lade det. Efter ca 10minuter gick jag med henne till avstampet. DAMMSUGARE! Hon tog spåret direkt och gick så fint och noggrant, nog vet jag allt vad jag ska göra, tycktes hon säga. Rakt på leksaken och denna gång lekte hon mycket bra. Klockrent kan man säga! Så nu kan hon spåra också, vår Allygator :-) Mot nya djärva mål!!

Här kommer lite foton från hundpromenad på valborg. Skotträning har vi förresten fått... Mycket raketer onsdag, torsdag. Alison helt obrydd. Så vi har hunnt träna mycket som ni hör :-)


Så här ser hon ut 13-14 veckor gammal! Hon är så fin!


Malla är ibland svår att fånga i bild...


Nu tar jag er!!


Över stock och sten, det är så roligt att springa.




Brottas gör vi i vår familj jämt och ständigt.








Morris gillar att rulla sig i gräset (fjolårets).


Hääärligt!


Är det en sork månne?




Hej bara, vad det går!

Alison och jag är fina vänner. Men det är en mycket bestämd dam. För det mesta går jag åt ena hållet, hon åt det andra. Det händer att vi går åt samma håll och då är man glad över det. Hon skulle i veckan bestämt äta en möglig gammal talgboll som fåglarna lämnat, och jag sade åt henne ordentligt. När man gör det och hon inte håller med, då fräser och spottar hon som en kobra och blir ARG tillbaka. Gick igen för att äta den äckliga klumpen, jag arg igen och den rackarn ännu ARGARE. Vi är glada att alligatortänderna snart ramlar ut, om vi har tur kommer inga nya...
Skämt och sido, vi älskar henne så mycket. Hon är så trevlig och balanserad (när hon inte spottar och fräser vill säga), det blir mer och mer fart i henne och nu blir det en spännande resa att börja lite mer ordentlig träning.

Har lagt nya bilder på hennes egen sida.
Ha det bra i vårsolen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0