Fina valpköpare

Idag får tankarna vandra lite fritt. Som uppfödare är man helt beroende av fina VALPKÖPARE och är man en seriös uppfödare vill man givetvis att varje valp ska få ett underbart hem, fullt av kärlek där valpen blir en älskad och ömt vårdad familjemedlem. Även att hunden får ett rikt liv med många roliga aktiviteter och slipper ligga ensam hemma hela dagarna, massor av motion samt bra omvårdnad med kloklippning och annan skötsel som hör hundägandet till. En uppfostran så hunden mår bra, utvecklas till en lydig och trevlig samhällsmedborgare innebär förstås ett friare liv istället för att leva sitt liv i ett koppel var dag. Man vill också att valpköparna när hunden fyllt ett år åker till veterinären och kostar på höftledsröntgen, gärna en ögonspegling och deltager på mentalbeskrivning. Vill dom senare också ställa ut och prova en korning så blir man ännu gladare. Kanske har valpköparen redan innan dom hämtat den lille valpen intresse för mer seriös träning, som spår och tävlingslydnad, eller kanske om man har tur föds intresset under hundens intåg i familjen, och hunden får då en mer seriös 'utbildning' i något område. Det värmer fint i små hundhjärtan att få utvecklas, känna att man lyckas och få lösa svårare och svårare uppgifter.
Jag hade redan innan jag tog steget att bli uppfödare bestämt mig för att mitt största ansvar som sådan, förutom att förvalta just min ras, måste vara att hitta bästa, finaste möjliga hem åt varje liten babyvalp som föds hos mig. Finns inte det bästa hemmet för just den valpen, så väntar jag tills det dyker upp.
Det är så skönt att veta att alla sex valparna som föddes här förra året, verkligen HAR dom allra bästa hem som dom någonsin kunde få! TACK underbara valpköpare, Lars-Erik med familj, Cecilia, Yvonne, Mattias och Lina samt Johannes för att ni ger hundarna så fina liv med dagarna fyllda av roliga aktiviteter, kärlek i massor och spring och bus och träning på alla möjliga sätt. Nu är underbara allihop och jag sover gott om nätterna när jag vet att dom små knytena som lämnade oss vid 8-9 veckors ålder (fast Merry var förstås en jättebaby på 7 månader) och åkte ut i stora världen fick en fin stabil grund att stå på.
När jag nu planerar lite framåt och hoppas på små babyhundar under nästa år får jag hoppas att lika fina människor vill dela sina liv med dom kommande små, så jag kan fortsätta sova gott om nätterna :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0