merciless

På facebookgrupper diskuteras ständigt colliens mentalitet och hur vi ska förbättra den. Hur man ska få alla uppfödare "med på tåget". Hur man ska få in alla på rätt väg. 

Och vad är då rätt väg? Ja det är just det som är problemet. Åsikterna går isär och ingen bestämmer vad som är rätt och fel. Collie är en ras som i högre utsträckning av de flesta raser som har statistik på mh har stora rädslor, svårigheter att komma över sina rädslor och reagerar mer på skott. Det är fakta. Det finns statistik på detta och det finns på papper för den som är intresserad. Statistiken bygger på resultat som våra collies gjort på mentalbeskrivning genom åren runt om i Sverige. 

Jag tycker att mh är det bästa som hänt hundaveln, eftersom utan mh så är det ännu mer en chansning, hur skulle man annars ha ett hum om avelshundar och deras släktingar. Hur skulle jag då som uppfödare veta nånting överhuvudtaget om linjer och individer. Hur skulle jag annars kunna försöka förbättra rasen så den blir mer orädd. Så för mig är kravet på mh något väldigt positivt, både som hundägare och som uppfödare. 

På senare år har även vår ras fått ett avelsindex som baseras på mh-resultaten, och alla collies som genomför en mentalbeskrivning får ett mentalindex, som ska visa i vilken grad hunden förväntas nedärva olika saker. Detta är ytterligare en hjälp för både uppfödare och valpköpare. 

Allt detta är bra anser jag och som sagt hjälper till att se vad som behöver förbättras och även hur vi kan förbättra. Ja men det låter ju hur bra som helst! Så nu borde alltså collieaveln vara lätt som en plätt, bara att läsa lite siffror och avla efter det. Och så får man jättebra stabila vovvar som alla är nöjda och glada i. 

Nä nu skojar jag lite, som ni förstår. Så lätt är det inte. Inte ens lite lätt. Hundavel är svårt. Jättesvårt. Det är så mycket att tänka på, ta hänsyn till, räkna in, väga emot, våga ibland chansa. Mh och mentalindex är en av alla många saker man måste ta hänsyn till. Andra saker som också måste tas med i beräkningar är hälsoproblem, exteriör, hundens sätt att vara i vardagen, hundens egenskaper som arbetande hund med mera... 

Och faktiskt så är det upp till varje enskild uppfödare att i varje enskild kombination väga in allt som går att väga in, inte bara från pappahunden och mammahunden, utan från kullsyskon, kusiner, mormor, ja hela släkten (för den får man på köpet så att säga). Allt vad gäller mh, mi, hälsa, exteriör, vardag mm mm. Och givetvis är ingen hund perfekt. Givetvis måste man kompromissa. 

Jag önskar i vår ras att vi alla uppfödare och även alla ni valpköpare skulle kunna mötas halvvägs. Försöka förstå varann i stället för att hata, prata med varandra i stället för om varandra, dela med oss av kunskap på ett bra och vänligt sätt istället för att kritisera, försöka förstå att vad jag än tycker personligen om en uppfödares kull, så måste jag komma ihåg att just den uppfödaren tyckte att det var en bra och ansvarsfull avel. Ingen uppfödare vill föda upp dåliga hundar. 

Jag försöker att väga in allt i min avel. Det är jättesvårt och många tycker säkert att jag gör fel val, tar fel beslut. Men min avel är mina ideér, mina beslut och mitt ansvar. Jag försöker att förvalta och förbättra min ras. Jag försöker att ta hänsyn till allt möjligt. Men jag försöker också att se ödmjukt på andras ideér och beslut. Det är så lätt att glömma bort detta. Vem är jag att döma? 

Vi har en gammal hund hemma hos oss, hon blir 12 år i september. En hund som jag har delat livet med sen hon satte sina tassar på svensk mark 8 månader gammal. Med en bra stamtavla, och föräldrar som lämnat bra avkommor i andra kullar. Vår gamla hund är väldigt social och trygg med folk, alltid glad, hon har tränats mycket under sitt liv, ställt upp på allt möjligt, hon har leklust, är fullständigt skottfast, helt oberörd av nyårsraketer. Hon är väldigt bra exteriört. Jag har aldrig använt henne i avel eftersom hon hade stora problem att släppa rädslor på mentalbeskrivningen. Men ändå en väl fungerande hund i vardagen på alla sätt. Jag vet att massor av hundar som hon går i avel, hela tiden. Och varje uppfödare har själv rätt att ta det beslutet. Vad än jag tycker om det. Och så är det. Jag kan bara påverka vad jag själv gör, vilka beslut jag tar, och vad andra väljer att göra dömer jag inte, även om jag kan personligen tycka si eller så. 

Kullen vi ska ha i höst har en jättebra blivande hundmamma, som är en nästintill komplett collie i mina ögon. Hon har många syskon och resultatet av den kullen blev lite blandat, med olika defekter av varierade art och grad, precis som alla kullar har defekter av olika art och grad. Jag har vägt in allt i mitt val. Och ändå kommit fram till att hon är en bättre collie än genomsnittet, kullen är en bättre kull än genomsnittet och jag tror verkligen att hon kommer att lämna trevliga valpar. Vad andra tycker och tänker är upp till dom. Jag har varit ärlig och berättat om problemen i kullen för dom som är intresserade av valp. Och valt en hane som jag tror ska ge dom bästa förutsättningarna. 

Vad det sen blir står skrivet i stjärnorna. Nä faktiskt inte ens där. Vad resultatet blir vet vi först om några år, och lite är det vad uppfödning handlar om. Man kan inte leka gud, man kan bara försöka sitt allra bästa, ibland går det bra och ibland mindre bra. 

Det jag däremot vet, det är hur jag vill försöka bemöta och behandla andra människor, ödmjukt och inte dömande. Jag tror att vi skulle vinna mycket på det :)