merciless

Nu har vårat duktiga team varit i farten!
Stimma-fullt-ös-medvetslös kursar och tränar och är allmänt på G (hennes läggning är lite mer åt "på G-hållet" kan vi berätta för er som inte känner henne), och har också varit ute och luftat sina vingar på tävlingar. I helgen blev hon godkänd i anlagsklass viltspår :) GRATTIS!!!
Gunilla och Stimma började en kurs tidigare i vår och nu på tredje försöket gick det vägen på anlagsprovet, och känner jag båda två rätt så är det full fart framåt som gäller! Förutom viltspårkurs går dom också en agilitykurs och snart blir det dags för appellkurs. En massa utställningar är planerade i sommar och ett MH ska vi hitta åt denna GLADA tjej som har stooooor charmfaktor, en väldigt glad svans och tar sig an alla aktiviteter med fin positiv anda och outtröttlig energi :)
För några veckor sedan debuterade detta ekipage i lydnadsklass 1, skrapade ihop 130 poäng och hon låg platsen också!!! Jag tycker det är mycket fint resultat att vara tävlingsklara efter bara ett drygt halvår tillsammans, dessutom har vi haft en lång vinter med begränsade träningsmöjligheter. Att hunden dessutom var en GLAD virvelstorm med jätte-mycket-spring-i-benen-och-super-turbo-speed som knappt kunde ordet "sitt" när hon intog det nya hemmet i höstas gör prestationen ännu större.
Vi är jätteglada och stolta över er Gunilla, och vet att fler fina resultat kommer att ramla in i framtiden!

Tillsammans har vi ett mål att starta brudarna i appellen i september, men jag och Mafia är redan omkörda (i innerfilen!) av detta team.

Det händer även andra spännande saker hos oss just nu, och förhoppningsvis kan vi komma med en fin nyhet inom kort!

I lördags fick jag ett trevligt mail från Finland :) Mallas kullbror Matti, Auringonkukan Mega Matti, har varit på mentaltest och skrapade ihop hela +223 poäng, skottfast och givetvis godkänd!! Jättejättefina poäng, det är få collies som kommer upp i dom siffrorna, och det är höga poäng oavsett ras. I Finland krävs +75 poäng för godkänd.
Domarnas kommentarer efter testet var (säkert dåligt översatt av mig):
"En trevlig hund, reagerar snabbt och klokt men återhämtar sig också snabbt. Livligt temperament och bra balans mellan mjukhet och intensitet."

Vi är förstås jättestolta och glada över Isac's son!
Han har sedan tidigare 1-pris i lydnadsklass 1, och är en väl fungerande familjehund som är bästa kompis med familjens barn :) Och även med kissen, som bilden visar.
Tack Heli med familj som tar så fint hand om Matti!

Matti och hans kullsyskon är resultatet av selektiv avel i flera generationer på båda han-och tiksida, på hundar och kullar som har fina arbetsegenskaper, livlighet, balans, stort lek-och kampintresse, koncentrationsförmåga och bra nerver så hundarna reagerar med rätt beteende i rätt situation. En collie ska vara en trevlig aktiv familjehund, som glatt hänger med på allt möjligt, går att jobba med om man vill, en underbar kamrat som inte har begränsningar i något område, varken fysiskt eller i tanken.
Visst är det väl en sån collie vi alla vill ha?

 
En väldigt hundintresserad tjej har en dag en tik hon tycker är nog bra för att användas i avel. Tankarna på en egen valpkull föds, tiken blir äldre, meriteras och lämpliga hanar utses. En vacker sommardag börjar den blivande mammahunden löpa, och resan går till Helsingfors och den (efter mycket hårt granskande och beslutande) utsedda hanhunden. Parningen går bra och nu väntar alla på resultatet. Två fina, trevliga, rastypiska, vackra, stabila, arbetsvilliga individer, vad kan bli av dessa? Två månader senare föds sex valpar, och dom växer och äter och blir vildare och busigare och större för var dag. Tanken på att behålla en egen valp föds, och som uppfödare har man privilegiet att få välja själv, dessutom har man följt valpkullen på nära håll och kan välja den absolut bästa och mest lovande. Kan det bli bättre?
Mafia blir namnet på den speciellt utvalde valpen, som ska bli mattes nya tävlings-och utställningshund. Månaderna går, den lilla galna valpen växer och växer och en vacker majdag nästan två år senare kan den ambitiösa nya uppfödaren kritiskt skåda sin uppfödning, vad blev det av den speciellt utvalda lovande valpen som skulle ge HOPP om framtiden. Hmmm....efter granskande och mätande och erfarenheter av att ha delat liv med denna individ ett bra tag kan man konstatera- det blev en....... FLIPPERKULA!!
Var är den eleganta, vackra collie med svepande fina rörelser, väna sätt och milda uttryck, drömmande blick och samarbetsvilja som vi ville ha?
Ja inte bor hon under samma tak som oss i alla fall! Här bor en späd, tunn, liten, svartbrungrå gansterbrud, med ben som pekar lite åt alla håll, små små pillemariska ögon som ser ALLT som händer och busbusbus jättemycketbus i blicken. En hund som aldrig rör sig i elegant trav, snarare kastar sig hejdlöst framåt i alla riktningar tills det tar stopp (då fortsätter man i andra riktningen), totalt oöm för allt som händer, gör ont eller tillrättavisar en. Ständigt pipande, skällande, brottandes, studsandes i fönsterrutorna hemma, platsliggning vad är det (projekt appellstart 2015) ja hon är väldigt mycket åt alla håll....

...världens finaste, bästa Mafia-valp som inte hade kunnat vara bättre på något sätt :)
Visst är det roligt med hundar. Det blir aldrig som man tänkt sig, men ändå så bra ändå!

ps. Fast ibland är hon väldigt billig, men det tar vi en annan gång :)
ps2. Bilden föreställer hennes väldigt lydiga, vackra och rastypiska kullbror Enzo, som gör sig mycket bättre på bild, dels för att han har lättare att stå stilla och dels för att han är mycket vackare dessutom!

Ibland är det lite svårt i livet. Hela våren har varit sådan och nu när värmen, ljuset och naturen återvänder och jag tänkte återhämta mig, njuta och orka lite mer, då blir farmor sjuk. I lördags blev hon världens busigaste ängeltant, vi saknar henne och tänker på henne <3 Två dagar senare blir morfar dålig men nu är han bättre och vi andas ut, i alla fall tillfälligt. Tankar om det ena och det andra finns alltid i mitt huvud, och mycket rör hund och vår underbara ras. En vän funderar på hanhund åt sin tik, och vår förhoppning är att det en dag ska födas en valp precis som jag söker. Men det är svårt att finna den rätta hanen. Det är jättesvårt vilken ras man än har, för mycket ska stämma och helst vill man förstås ha ALLT i en och samma hund. Men letar man hanhund i vår ras, och nu pratar jag inte korthår utan långhår, då är det SVÅRTSVÅRTJÄTTESVÅRT!! Man vill ha bra typ, mentalitet, hälsa och dessutom på syskon och övriga släkten också. Vi letar och letar och vänder på alla stenar här i Sverige och utomlands, och förhoppningsvis finns mr x där någonstans, som kan ge mig en collie som jag vill ha :) Tills dess får man fortsätta att drömma...och leta...

Lagom till påsk har vår gosse Måns flyttat hem igen, om det blir permanent eller bara tillfälligt får framtiden utvisa. Men efter en lång tid med bara flickor och en särdeles snäll Joshuagosse i huset känns det att ha en horminstinn ung korthårspojke igen! Han är jättemycket åt alla håll, jättestor, jättestark, jätteglad, jättebusig, jätte-mycket-spring-i-benen, jättehungrig, jättepussig, jättespännig, jättestökig, jättekär, ja en alldeles perfekt kille :) Korthårspojkar SKA vara mycket åt alla håll, dom hundarna blir oftast dom allra allra bästa sen. Så vi njuter av den stiliga stökiga vovven som vänt upp å ner på vårt lugna liv, stormat in här och tröttat ut alla och envar efter bara två dagar.

Nytt år och nya planer om allt möjligt, bland annat för Mallas efterlängtade andra kull som vi hoppas så mycket på! Vad 2012 har i sitt sköte vet ingen, men planer och drömmar och förhoppningar finns i massor, och går allt vägen så kanske kanske det under året föds små racer bäbisar som ger hopp om framtiden. Man undrar hurdana hundvarelser det ska tillverkas i magen denna gång, blir det någon trind liten farbror med stor personlighet och ännu större öron som pekar rakt ut? Bara framtiden vet vad som sker och medan vi väntar på löp och eventuell dräktighet ska vi ägna oss åt spår-och lydnadsträning, några utställningar och givetvis många roliga stunder med alla härliga hund-och människopersonligheter i vår närhet!

Inte alla är förunnade en egen solstråle i sitt liv. En solstråle som alltid är glad glad glad, hälsar var morgon med stor lycka när man är trött, skänker tröst och styrka när man behöver stöd, alltid ger en gosekram med två stora tassar och massa ullig päls att borra in ansiktet i när man behöver kärlek och med sitt fina sätt gör en varm inombords när man behöver lycka. En alldeles speciell själ och personlighet som bara ger åt alla utan att kräva något tillbaka. Joshua du är vår finaste solstråle, vi är så tacksamma att du finns!

Nu börjar våra små hundbäbisar bli stora, tiden flyger iväg och dom är snart förbi sin tonårstid. Även Tessie (Merciless Mess) har nu röntgad sina höfter och armbågar. Allt såg fint ut och resultatet blev hd A/A och ed 0/0. Grattis Yvonne och världens finaste Tessie!

Ifall nån undrar varför vi ligger lågt, beror det på att vi håller på att frysa ihjäl!!! Brrr!

Vi har så mycket snö! Mafia far fram som en snöslunga, snön sprutar åt alla håll och Joshua kämpar på bakom :) Hundarna bygger mycket muskler nu vill jag lova! Dom är alltid så musklade och fina på våren, efter all kämpaspring i djupsnö. Ilo har börjat löpa och Joshua är såååå kär lille gossen <3

Är man brukshund räcker det inte att vara snygg, man måste även göra lön för födan. Enzo (Merciless Master) hjälper husse med diverse göromål :) Skicka in fler bilder alla valpköpare så får vi visa alla vilka fina hundar vi har!

Alla som är intresserade av collie, gå med i forumet som Ida fixat så fint :) http://colliefolk.forum24.se Imorse kom Måns hd-resultat på hunddata: grad A/A Ha det gott alla!

Vi startar det nya året med ännu en hd-röntgen. Nu är det Måns tur :) Efter dubbel sedering, bomull i öronen och munkorg fick vi en fin bild. Så nu är det bara att vänta på resultatet. Hoppas året börjat bra för er alla!

Nu är även Merry höftledsröntgad, resultatet blev A/A.
Kullens charmkille har gjort ett trevligt MH med 1:a på skotten, obelastad av banan, en social glad hund som gillar att leka. Han är duktig i skogen och tränas flitigt av matte och husse, spårar koncentrerat och blir jättejätteglad när han får ha kamplek :) Han har även börjat lära sig lite lydnadsmoment och det ser så fint ut!

Så nu väntar vi på övriga fyra från kullen som ska ut och röntgas. Mafia var ju först ut, resultat A/A. Robin, Monster och Tessie ska också göra sina MH:n under 2012.



Till helgen är det Stora Stockholm. I år är det Nordiska Vinnartitlar som ska delas ut, och därför kanske lite extra många som tar sig dit. Jag har sagt så många gånger att jag ska åka ner men alltid är det något som kommer i mellan... I år jobbar jag (förstås) hela helgen.
Lycka till alla fina kortisar som ska ställas ut, jag ska hålla tummarna för allihop. Fast kanske lite extra för vissa :)

Nu ska hundarna få komma ut i snön, det är sååååå fint ute, stora flingor dalar ner från skyn och man blir alldeles glad och lycklig i själen. Hundarna likaså. Vi ska hämta Måns i stan så han också får leka med sina kompisar, det är MYCKET spring i benen på den gossen!

Lille Joshua flyttade in hos oss midsommarhelgen i somras. Vi satte oss i bilen och körde ner till Sundsvall och åkte hem med en liten pälsboll, den ulligaste gulligaste goaste valp som jag någonsin skådat. Det låter kanske lite överilat och så var det ju också på sätt och vis. Men inte sämre för den skull!

När hjärtat säger, högt och tydligt, en sak ska man lyssna till det. Det gör i alla fall jag. Alla är inte lika glada över mitt hängivna känslobestämmande, men det är en annan berättelse :)

Att få att köpa en otroligt lovande och fin valp från en ansvarsfull uppfödare är det största förtroende jag kan få som människa. Den lille valpen, så unik och bara precis-så-här-är-jag-söt, med sina egenheter, sin unika personlighet, en så liten varelse som bara levat i några ynka veckor, som är helt beroende av sin nya familj. En liten parvel som behöver kärlek, pussar, kramar, regler, kompisar, lek och bus, omvårdnad och massa massa annat.
Gudrun och Per tyckte att denna unika lille kille skulle få det bäst- just hos MIG! Dom gav mig förtroendet att vårda honom, i kroppen och själen, ge honom ett fint liv och oändlig kärlek. Det känner jag stor tacksamhet över.



Joshua inspekteras av Malla, på rastplatsen längs E4. "Nu ska du bo hos oss lille vän!"
"Jajemän", sa Joshua, "inga problem!" och nöjd och glad var han.

Så kom det sig att det blev ytterligare en hund här hemma, en kille som fick namnet Joshua. Han var så ljuvlig och snäll från första dagen, helt rumsren, lugn inomhus, busig utomhus, lyhört, samarbetsvillig och så fint föremålsintresse, sånt som värmer inombords mig. En enklare, snällare och vackrare valp har vi aldrig skådat.
Dagarna gick, den lille gossen växte och växte. Inte bara han växte. PÄLSEN växte också. Mycket. Hans glada humör, snälla och vänliga sätt, ja allt bara växte och växte. Ibland tänker jag, HUR glad och go kan en hund bli egentligen?!
Ja det finns ingen gräns för det verkar Joshua tycka, för livet blir bara bättre och bättre.


Nu är vår fina stiliga kille 7 månader gammal, hans lilla ulliga kropp har helt plötsligt blivit större än storasystrarna, pälsen lååååång och fin, huvudet maskulint och elegant. Var tog tiden vägen kan man undra...
Vi gläds varje dag åt hans fina personlighet, hans jag-är-så-glad-att-jag-måste-skälla-hela-tiden-prat, hans ständigt bärande på leksaker, koppel, tuggben, ja vad som helst går att bära.

TACK Gudrun och Per för världens bästa Joshua!
Han ger mitt liv en alldeles speciell lycka!

Hundar är mitt största intresse i livet och det upptar i stort sett all min lediga tid och mina tankar. För det allra allra mesta är det positivt, det ger mig energi och vänner för livet, både fyr- och tvåbenta.
Men det har också en baksida. Det är svårigheten, sorgligheten att släppa taget. Att släppa taget för alltid, att se sin bästa vän somna in för alltid, är förstås det värsta. Det är så sorgligt och ledsamt att jag inte ska skriva om det just nu.
Ibland är det inte fullt så sorgligt utan bara så där jättesorgligt-men-ändå-bra-sorgligt. När små valpar ska lämna oss, små knyten som jag har andats med, pussat på, snusat med och levt med dygnet runt i några veckor. Eller när vuxna hundar ska flytta härifrån, hundar som jag har levt med sedan dom var pyttesmå babyhundar.

Stimma är en av alla dessa hundar som jag har släppt taget om.
Att besluta sig för att en hund ska flytta till ett nytt hem är väldigt väldigt svårt. Det är många timmar av grubblande, tänkande och faktiskt en och annan tår som fällts innan beslutet är fattat. Orsaker kan vara många, men för mig är det allra viktigaste att varje hund ska må så bra som möjligt och få kärlek och aktiviteter och få utvecklas på bästa möjliga sätt.
Stimma kom till oss för nästan precis ett år sedan. En jätteliten valp med små små pigga ögon som hoppade på tåget i Kumla och åkte hela vägen upp till Luleå. En liten otroligt söt valp stormade in i vårt hus, tog allt i besittning inklusive mitt hjärta. Hon var helt vild och galen, att sova var jättetråkigt och inget man gör i onödan, däremot var dagarna (och nätterna) fyllda av Stimma-hyss, Stimma-pussar, Stimma-race osv osv. Hon var bara helt alldeles underbar på sitt speciella Stimma-vis.
Jag hade redan en tanke från början att placera ut henne till någon som hade tid, kärlek och kunde ge henne träning i överflöd. Under sommaren beslutade jag mig och utan att ha någon brådska började vi leta det perfekta hemmet till vår Stimma-fullt-ös-medvetslös, någon som kunde ta henne till sitt hjärta och älska henne lika mycket som jag.

Så blev det så att det perfekta hemmet dök upp.
Under början av hösten blev det dags för Stimma att flytta ut i världen. Nåja inte så långt bort, Kalix ligger bara 7 mil bort, men ändå mycket nytt för vår bustjej. Med värk i hjärtat, tårarna ständigt brännade bakom ögonlocken och värsta att-skiljas-från-min-älskade-hund- klumpen i magen vinkade jag av vår bästa Stimma när hon åkte iväg en fredagseftermiddag. I sin nya bil. Med sin nya matte och husse. Mot sitt nya hem.
Den som tog hela uppståndelsen bäst, var ju såklart huvudpersonen själv! Hon tog allt med storm, fullt ös och en GLAD svans. Jag tror nog att hon flyttade in i matte Gunillas hjärta på en gång (och husse Ulfs med).
Här hemma känns det fortfarande tomt...
Ingen Stimma som äter upp bananerna (med skalet) från fruktskålen på köksbordet.
Ingen Stimma som vaknar fem på morgonen och tycker det är uuuuuunderbart med en ny dag och därför måste väcka alla andra hundar.
Ingen Stimma som sladdar omkring så mattorna på golvet knölar ihop sig till små högar.
Ingen Stimma som pussar godmorgon.
Ingen Stimma......

Nu är det Gunilla och Ulf som får hennes kärlek. Hennes glada svansviftningar. Hennes goa pussar. Som får jaga henne runt huset när hon har tok-spring-fnatt som bara Stimma kan. Hennes blick från dom små svarta pigga ögonen, som rymmer så mycket kärlek.
Stimmas hjärta tillhör numera en annan människa än jag.

Det är otroligt fint, tacksamt och rörande hur hundarna kan älska, om och om och om igen. Och jag är otroligt tacksam för att ni ger våran fina tjej ett fantastiskt hem.
Värken i hjärtat blir lättare och lättare, och glädjen större och större. Jorden fortsätter att snurra och tiden läker alla sår. Det är med stor värme och lycka jag då och då träffar lilla Stimma, på fredag får jag se dig igen och det känns så bra. Det blir lite lite lättare för varje gång, att se att hon faktiskt älskar Gunilla nu, att vinka av henne när dom två åker hem till sitt.

Alla ni som tror att man oplacerar och säljer hundar utan smärta, gråt och ett brustet hjärta, ni vet inte vad ni talar om. Detta är på allvar, det är svårt, smärtsamt, otroligt ledsamt men ändå.....

...ändå alldeles alldeles underbart när man ser hur bra hunden mår!

Nu längtar jag efter något annat än en grå dimma varje morgon, tänk att få känna varm sand mellan tårna, varma solstrålar mot huden och klarblå himmel. Man får drömma sig bort ibland. Det skulle i alla fall vara fint med vit snö som knarrar under skorna. Vi tränar på med spår så länge det går. Och en liten chokladbrun dröm har tagit fart, framtiden får utvisa vad som händer :)