Merciless L-kull är här

Igår den 18 oktober föddes vår efterlängtade L-kull!!!
Allt gick bra och vi har sju fina stora valpar som äter, sover och mår gott. Mamma Stormen är så duktig och tar hand om sina små på bästa sätt.
Det blev tre tikar och fyra hanar, en fjärde tik var inte frisk och hon klarade sig inte, men vi gläds åt övriga fina valpar. Lilla tösen tas om hand i himlen av mina finaste änglahundar <3
 
Det är väldigt många som ville ha tik från den här kullen och tre stycken räcker inte långväga till alla som vi gärna sålt valp till, men så är det. Eventuellt finns en gosse till salu, färg vet vi inte än men om du är intresserad av en livlig rolig kortis att jobba med på något sätt och kan erbjuda ett hem med massa kärlek, uppfostran och aktivering så hör gärna av dig!
 
Här kommer lite bilder på de små, ett dygn gamla:
 
Grabbar
 
fr v kille, tjej, tjej, kille
 
 
 
Trf tjej o blå tjej närmast kameran
 
Blå gossen 
 
Två tjejer myser med trf gossar
 
Tjej
 
 
 
trf tjej o blå tjej
 
Gosse o tjej
 
 
 

Förhoppningsvis väntar vi på valpar :)


Så äntligen började Stormen att löpa. Enligt progesteronprov var tisdagen ungefär bästa dagen för date, så i måndags packade jag in vovve, bur, bebis, vagn, matsäck, typ hundra olika prylar, kläder, bra-att-ha-på-bilresa-saker, vattenflaskor och lite annat, och styrde mot Finland. Fick supertrevligt resesällskap med mig, så allt gick snabbt och lätt. Vi lämnade vår fina Stormen hos killen med stort K och körde hemåt samma kväll. Och inte hade vi hunnit så långt så sa mobilen PLING!!! Dom hade redan haft en date :) Tjohoo vad vi blev glada. Sen har dom haft tre dejter till, så fyra parningar borde väl ändå resultera i nån enstaka puppe tycker jag. Ja hundguden bestämmer och vi kan bara vänta och se!

Vår stiliga trevliga böna flyttade inte bara in i pojkhundens hem för några dagar, hon flyttade också in i deras hjärtan ❤️ Jag tycker ju att min vovve ÄR en väldigt trevlig och fin collie, och man blir verkligen glad när även andra tycker samma sak. Hon har skött sig super, älskat sina nya människor från första stund, varit trygg och stabil och hängt med på lite av varje. 


Pappahunden och mammahunden har båda så många fina egenskaper och jag hoppas att de ska komplettera varandra. Vi valde en mycket stabil kille av lite lugnare modell, eftersom Stormen och hennes syskon har lite mycket fart under galoscherna ibland, och visst vill man ha fart men det får inte bli för mycket. Vi hoppas och tror att det ska bli trevliga vovvar som fungerar toppen i familjelivet, hänger med på aktiviteter och träning av varierande slag, utan rädslor eller knepigheter. Sen tror jag att valparna kommer bli toppensnygga också. Det är inte helt fel heller :)


Här är stamtavlan som är full av många riktigt bra kortisar som är både stabila OCH har bevisat ha stor arbetskapacitet. 
Är du intresserad av en valp så är du välkommen att höra av dig! Vi har många som är intresserade redan men kanske blir det en stor kull och vi fördelar som alltid eventuella valpar i det bäst lämpade hemmet för varje enskild valp. 


Nu är det sommar - tjohooo!

Med midsommar kom också värmen och solen. Efter att ha gått i långkalsonger, fleecetröjor och dunvästar hela maj och juni fram tills nu, så byttes garderoben ut från en dag till en annan, shorts, linne och sandaler :) Hääääärligt! 
Vi spenderade midsommarhelgen ute på Skagsuddden i Luleå skärgård, paradiset på jorden. Det var verkligen mysigt och första gången för Wilma. Hon fick åka båt, vara med på stranden och kolla när vovvarna badade. Mycket nytt att upptäcka för en liten. 
Helt underbart att sommaren nu äntligen är här!! 





Så här lyser solen på kvällen i Norrbotten :) 




Under sommaren åker vi mellan skärgården och hemma, man får det bästa av två världar. Och jag är så van att packa och hålla reda på grejor och vovvar att ytterligare en till familjemedlem den lilla människovalpen inte är några som helst problem att ha med sig överallt. Hon var i fjällen 4 månader gammal och nu skärgårdsbo 7 månader gammal. Jag är själv uppväxt med en mamma som aldrig sett bekymmer eller problem, allt praktiskt går alltid att lösa. Och visst är det så. Man kan göra det mesta med en bebis, det blir bara roligare! :) När jag och mina syskon var små tillbringade vi stor del av somrarna boendes i båt eller på Sandön, i sjöluft med sand mellan tårna eller klättrandes på klipphällar. 

Hmmm frågan är inte om jag flyter utan om jag kommer lätta från båten å sväva upp i det blå. 

Nu blir vi hemma några dagar när det blir regn men längtar redan ut igen! 




Hundträning

Jag har begränsade resurser i min kropp, och när det är så kan man inte göra allt man vill. Varje dag innefattar en massa saker som måste göras, måste orkas med. Att ta hand om bebis, ta hand om hundar, tvätt, städ, mat och det viktigaste av allt; att ta hand om mig själv. Om jag mår bra och orkar med så mår också alla andra bra :)
Hundträning är det roligaste jag vet. Att jobba med sin hund metodiskt, bygga upp någonting tillsammans, se sin hund gå framåt, vi lyckas tillsammans och har så himla kul på vägen mot målet, det är riktigt kul. När jag tränar hund är jag här och nu och det är bara min hund och jag. Eftersom min kropp inte orkar köra på hur mycket som helst så gäller det att först orka med alla måsten, och hundarna i familjen ska må bra, få ordentligt med motion, mat, sällskap o aktiviteter. En del människor tycker att alla hundar i en familj ska få exakt lika mycket av allt, tränas en ska alla tränas o s v. Tyvärr så fungerar det inte i mitt liv just nu och jag har bestämt mig för att inte ha dåligt samvete över det. Mina hundar mår alla jättebra. Dom är glada, lyckliga vovvar som får vara ute flera timmar om dagen, i stort sett alltid lösa från koppel, de har fina hundkompisar att leka med, vi tränar små saker under promenaderna och leker tillsammans. Sen får dom givetvis kärlek o närhet också. 
Stormen är min yngsta hund och även min nästa tävlingshund. Jag tycker att hon är toppen att jobba med, och vi tränar när jag har ork och tid. Ibland blir det flera gånger i veckan, ibland mer sällan. Hade jag kunnat satsa mer så hade hon redan haft fina tävlingsmeriter, men nu tränar vi systematiskt för att i framtiden kunna tävla på bruksprov. Jag försöker att inte känna stress och press utan göra träningen som vår guldkant i vardagen. Det är mycket annat som ska orkas, hinnas, fixas, städas, tas om hand. En bebis tar massor av kraft och tid, ibland sover jag inte så mycket på nätterna och måste försöka vila på dagen när hon sover, för att jag ska orka med allt som måste göras. 
En dag kommer Stormen att vara färdig för appellklass och jag längtar dit, men försöker att inte känna dåligt samvete över att vi inte tränar mer och inte har kommit längre. 
Igår var en guldkantsdag, jag och Lena åkte till Brändön och tränade hund. Bebis hade sin långsovning och mådde så gott i bilstolen, och jag tränade min fina vovve. 

Jag tränar alltid alla appellmoment och alltid i rätt ordning. Undantag för hoppet eftersom man inte alltid har hinder. Ibland bara en snutt av dom, ibland längre pass med varje moment. Min filosofi är belöning belöning belöning. Jag belönar ALLTID rätt utfört på träning, och alltid flera gånger under momentets gång. ALLTID. Jag har a l d r i g haft en hund som gått ner sig på tävling då godis inte kommer, utan tvärtom har dom alltid gått upp sig istället, för min träning skapar en stor förväntan på belöning. Hur gammal eller ung hund jag än har, rutinerad eller orutinerad, så belönar jag hela tiden exakt rätt utfört på träning. 


Att träna hund innebär för mig att vara tydlig med vad hunden ska göra, planera träningen så att vi lyckas. Jag vill ha en hund med 100% fokus på mig hela tiden inne på planen, det innebär att en ung otränad hund inte orkar så långa stunder. Man måste anpassa träningen efter hundens förutsättningar. 
Stormen orkar nu träna länge och nöta saker, hon har stor fokus på mig och stor förväntan på belöning och det innebär att vi kan gå vidare och träna momenten utförligare. 

En hund som är livlig kräver mycket träning i koncentration, jag är alltid noga med grunderna i alla moment. Har ja sagt sitt eller ligg så sitter man och ligger tills annat kommando kommit. Jag tränar tidigt med små störningar men anpassade efter jag hunden klarar. 


Apporteringen tränas också endast med positiv förstärkning d v s inte några tvingande hållfastövningar som var vanliga när jag började med hundträning med Morris. Nä jag belönar alla gripanden av apporten, stegar långsamt upp så hunden måste hålla fast lite längre för att få godis, sen gå med apporten mot mig o s v. 

Att hålla fast ordentligt brukar inte vara några problem, man måste bara kunna belöna exakt rätt beteende. Det går åt mycket korv för denna träning är upprepning upprepning upprepning. Tappar hunden fokus och slarvar backar jag tillbaka lite lite och belönar, för att ganska snabbt öka på kraven vad som ska göras för att få godisen. 

Platsen är det som kräver absolut mest träning och det är att nöta nöta nöta. Jag vill ha ett aktivt liggande, hunden ska ligga och koncentrera sig hela tiden på att ligga kvar. Platsen tränar jag alltid SIST av allt. Efter den händer ingenting. Hunden ska ha stor rutin, när vi ställer upp för en platsliggning ska känslan i kroppen bli annorlunda. Hunden ska vara avslappnad och till 100% trygg. Jag tränar aldrig plats med störningar, aldrig på brukshundklubben i stort sett, och lägger jag med främmande hundar så är det med hundar som också är trygga till 100%. Min filosofi är att om min hund  är trygg och avslappnad, vet vad momentet innebär, kan ligga 10-15 minuter på olika platser, aldrig reser sig, är koncentrerad på mig och på att aktivt ligga kvar, ja då ligger min hund också på tävling. Att träna med en ung/orutinerad hund på klubben, då är risken mycket stor att jag lär in stress, otrygghet o okoncentration. Detsamma gäller för alla moment men särskilt platsen. 
Jag har inte haft en hund som rest sig på tävling. Trots stora störningar så som hundar bredvid som slagits bland annat.

Nånting jag också tränar ibland är utställningsträning. Det gjorde vi så klart först av allt, eftersom jag som sagt alltid tränar tävlingsmomenten i rätt ordning och platsen sist av alla aktiviteter. Dock kommer bilderna sist här :) Angående utställning så tycker jag att oavsett ras borde man kunna visa sin hund på fritt koppel. Har du en rastypisk hund byggd på rätt sätt, oavsett det är en terrier, mops eller collie, så tycker jag att hunden borde kunna se fin ut utan att handlern ska lyfta, hålla eller röra. Det är min bestämda åsikt. En hund ska inte behöva "dras ut" eller "dras upp". 


Min finaste Stormen som redan i valpklass stod på alla sina fyra tassar alldeles själv, så fin hållning och med allt på rätt ställe.  

Hoppas ni alla har en underbar försommar med era fina vovvar, nu ska vi gå ut och busa på ängarna, jag och mina lyckliga vovvar som inte alla får lika mycket träning :) 



Lite tankar om en gammal hund



På facebookgrupper diskuteras ständigt colliens mentalitet och hur vi ska förbättra den. Hur man ska få alla uppfödare "med på tåget". Hur man ska få in alla på rätt väg. 
Och vad är då rätt väg? Ja det är just det som är problemet. Åsikterna går isär och ingen bestämmer vad som är rätt och fel. Collie är en ras som i högre utsträckning av de flesta raser som har statistik på mh har stora rädslor, svårigheter att komma över sina rädslor och reagerar mer på skott. Det är fakta. Det finns statistik på detta och det finns på papper för den som är intresserad. Statistiken bygger på resultat som våra collies gjort på mentalbeskrivning genom åren runt om i Sverige. 
Jag tycker att mh är det bästa som hänt hundaveln, eftersom utan mh så är det ännu mer en chansning, hur skulle man annars ha ett hum om avelshundar och deras släktingar. Hur skulle jag då som uppfödare veta nånting överhuvudtaget om linjer och individer. Hur skulle jag annars kunna försöka förbättra rasen så den blir mer orädd. Så för mig är kravet på mh något väldigt positivt, både som hundägare och som uppfödare. 
På senare år har även vår ras fått ett avelsindex som baseras på mh-resultaten, och alla collies som genomför en mentalbeskrivning får ett mentalindex, som ska visa i vilken grad hunden förväntas nedärva olika saker. Detta är ytterligare en hjälp för både uppfödare och valpköpare. 
Allt detta är bra anser jag och som sagt hjälper till att se vad som behöver förbättras och även hur vi kan förbättra. Ja men det låter ju hur bra som helst! Så nu borde alltså collieaveln vara lätt som en plätt, bara att läsa lite siffror och avla efter det. Och så får man jättebra stabila vovvar som alla är nöjda och glada i. 
Nä nu skojar jag lite, som ni förstår. Så lätt är det inte. Inte ens lite lätt. Hundavel är svårt. Jättesvårt. Det är så mycket att tänka på, ta hänsyn till, räkna in, väga emot, våga ibland chansa. Mh och mentalindex är en av alla många saker man måste ta hänsyn till. Andra saker som också måste tas med i beräkningar är hälsoproblem, exteriör, hundens sätt att vara i vardagen, hundens egenskaper som arbetande hund med mera... 
Och faktiskt så är det upp till varje enskild uppfödare att i varje enskild kombination väga in allt som går att väga in, inte bara från pappahunden och mammahunden, utan från kullsyskon, kusiner, mormor, ja hela släkten (för den får man på köpet så att säga). Allt vad gäller mh, mi, hälsa, exteriör, vardag mm mm. Och givetvis är ingen hund perfekt. Givetvis måste man kompromissa. 
Jag önskar i vår ras att vi alla uppfödare och även alla ni valpköpare skulle kunna mötas halvvägs. Försöka förstå varann i stället för att hata, prata med varandra i stället för om varandra, dela med oss av kunskap på ett bra och vänligt sätt istället för att kritisera, försöka förstå att vad jag än tycker personligen om en uppfödares kull, så måste jag komma ihåg att just den uppfödaren tyckte att det var en bra och ansvarsfull avel. Ingen uppfödare vill föda upp dåliga hundar. 
Jag försöker att väga in allt i min avel. Det är jättesvårt och många tycker säkert att jag gör fel val, tar fel beslut. Men min avel är mina ideér, mina beslut och mitt ansvar. Jag försöker att förvalta och förbättra min ras. Jag försöker att ta hänsyn till allt möjligt. Men jag försöker också att se ödmjukt på andras ideér och beslut. Det är så lätt att glömma bort detta. Vem är jag att döma? 

Vi har en gammal hund hemma hos oss, hon blir 12 år i september. En hund som jag har delat livet med sen hon satte sina tassar på svensk mark 8 månader gammal. Med en bra stamtavla, och föräldrar som lämnat bra avkommor i andra kullar. Vår gamla hund är väldigt social och trygg med folk, alltid glad, hon har tränats mycket under sitt liv, ställt upp på allt möjligt, hon har leklust, är fullständigt skottfast, helt oberörd av nyårsraketer. Hon är väldigt bra exteriört. Jag har aldrig använt henne i avel eftersom hon hade stora problem att släppa rädslor på mentalbeskrivningen. Men ändå en väl fungerande hund i vardagen på alla sätt. Jag vet att massor av hundar som hon går i avel, hela tiden. Och varje uppfödare har själv rätt att ta det beslutet. Vad än jag tycker om det. Och så är det. Jag kan bara påverka vad jag själv gör, vilka beslut jag tar, och vad andra väljer att göra dömer jag inte, även om jag kan personligen tycka si eller så. 
Kullen vi ska ha i höst har en jättebra blivande hundmamma, som är en nästintill komplett collie i mina ögon. Hon har många syskon och resultatet av den kullen blev lite blandat, med olika defekter av varierade art och grad, precis som alla kullar har defekter av olika art och grad. Jag har vägt in allt i mitt val. Och ändå kommit fram till att hon är en bättre collie än genomsnittet, kullen är en bättre kull än genomsnittet och jag tror verkligen att hon kommer att lämna trevliga valpar. Vad andra tycker och tänker är upp till dom. Jag har varit ärlig och berättat om problemen i kullen för dom som är intresserade av valp. Och valt en hane som jag tror ska ge dom bästa förutsättningarna. 
Vad det sen blir står skrivet i stjärnorna. Nä faktiskt inte ens där. Vad resultatet blir vet vi först om några år, och lite är det vad uppfödning handlar om. Man kan inte leka gud, man kan bara försöka sitt allra bästa, ibland går det bra och ibland mindre bra. 
Det jag däremot vet, det är hur jag vill försöka bemöta och behandla andra människor, ödmjukt och inte dömande. Jag tror att vi skulle vinna mycket på det :) 





Man ska vara snäll

...särskilt med mammor till små bebisar som ammas hela nätterna och gör mammor gråtmilda och som dessutom tar hand om många vovvar och sköter hem o hus och är tröttatröttajättesömnigamesthelatiden och behöver mörkt i sovrummet på natten så bebisar sover lite bättre i alla fall bättre än om det vore ljust och då ska v e r k l i g e n inte persienner gå sönder så här bara för att jävlas. Sådeså!!


Barn och hund ❤️

Du å jag bästisar forever ❤️

Alla borde ha en bästis. En hundbästis. Särskilt alla små bebisar som är pyttesmå och ofärdiga i stora världen. En bästis som håller koll. Som man kan prata med. Stryka med de små bebisfingrarna genom den mjuka långa pälsen. Och med de snällaste ögon man kan titta in i, när man känner sig lite ensam här på jorden. 
Joshua är en speciell hund med det snällaste hjärta någon kan ha. Jag har haft många fina snälla vovvar hittills under mitt liv, men ingen kommer ens i närheten av Joshua. Han är godheten själv. Och trots att han inte vuxit upp med barn varken hos sin uppfödare eller hos mig så har han alltid älskat barn. Och då menar jag inte älska som i att bli glad, vifta på svansen och tycka om barn. Nä han verkligen Ä L S K A R alla barn. 
Där jag bodde förut passerade vi alltid förbi skolan då vi gick ut på promenad och Joshua blev alla barns bästis. Ett helt barngäng kom och sprang på skolgården när dom såg honom. Och där satte han sig, i mitten av alla små människor, och njöt av uppmärksamhet och små barnhänder som strök pälsen. Ofta då vi gick till stallet hörde man på långt håll nån ropa: -Joshua!!! Och när man vände sig om kom några barn cyklandes i hög fart, för att hinna ikapp sin kompis och få ge lite klappar. Han hade fler barnkompisar än vi kunde hålla reda på. 
Förra året fick Joshua sin alldeles egna bebis som han får vara med varje dag, och som han njuter. När vi går promenader kommer han då och då springandes till vagnen, sätter sig bredvid och lägger huvudet i Wilmas knä, för att kolla att allt är okej. Dom "pratar" ordlöst en stund, och sen springer han vidare. 
Joshua är Wilmas alldeles speciella kompis som alltid finns där ❤️

-Är allt okej här i vagnen?
-Jadå jag mår bara fint!


När du kommer ut lilla du ska jag finnas där för dig varje dag och vi ska bli bästisar ❤️





Sökes: ett förklätt korthår


Jag har länge velat hitta en långhårsvalp som ska växa upp och bli en trevlig, orädd, lekfull vovve med alla tassar stadigt på jorden, och som också är frisk på alla sätt och dessutom har stabila linjer i sin stamtavla. En tikvalp som ska kunna bli mamma till Merciless första långhårskull. Drömmen har funnits länge och jag har också genom åren köpt in två tikar från linjer jag verkligen gillar, båda gångerna fick jag en toppenhund mentalt sett, det var bara små hälsofel som gjorde det omöjligt att använda dom i avel. Båda omplacerades med hjälp av sina uppfödare, och båda har så fina familjer där dom lever lyckliga. 

Jag letar ständigt vidare och har koll på det mesta. Men så föddes en tanke igår (man hinner tänka många tankar när man är hemma på dagarna med bebis). Tänk om jag skulle vänta på en långhårsvalp som föds i en ren korthårskull?!? För er som inte vet så händer det då och då, inte ofta, att det föds en eller flera långhårsvalpar i en kull med korthårsföräldrar. Tänk om det skulle bli en fin tik åt mig någonstans, med korrekt kropp och huvud. Som har en bra intressant stamtavla (det räcker ju inte med att det bara är korthår). Jag är inte intresserad av kombinationer där det är blandat långhår/korthår längre bakåt i stamtavlan, nä jag skulle vilja ha ett korthår som är förklätt till långhår :) För då kan man går vidare på det med långhår och slipper korspara hårlagen. Visst tappar man pälsen för även om det är en valp som är reggad som långhår så har dom inte samma mängd päls som ett rent långhår, men pälsarna kanske man kan få tillbaka på några generationer, och är det en BRA hund på alla sätt från BRA linjer så får jag väl offra pälsen till en början. 

Så hjälp mig nu allihop att söka dessa semilånghår som ibland poppar upp i korthårskullar! Tipsa mig gärna om det föds några såna valpar!
Skulle ni som letar bra collievalpar tycka att det vore spännande och bra att ta valp från en uppfödare som tänker så här krokigt och omständigt? :)

Ilo spenderar också dagarna med att filosofera. Vad hon tänker på vet jag inte men hon ser ut att njuta av livet :)





Första jobbdan


Igår jobbade jag ett pass då det blev kris på jobbet, sen tidigare är jag inlagt på två pass i juni också. Det kändes så himla kul att åka till jobbet, har inte jobbat sen oktober. Tänk att få ha ett jobb man verkligen gillar, som känns så givande, att få så mycket tillbaka. Att få känna att man är behövt, uppskattad och omtyckt, det borde alla människor få känna, oavsett arbetsplats. 
Gårdagen gick bra, bebis var så nöjd hemma med pappa (det var nog värre för mammahjärtat...), och mycket att prata om på jobbet. Men så T R Ö T T jag blev efteråt 😴 Helt slut av några timmars jobb. Det är mycket ammande på natten ännu, och sen har jag ju fått vara hemma så länge nu så man är ovan att köra på. 
Nä nu måste jag väcka lilla prinsessan som ska på läkarkontroll idag ❤️ Lilla bebisen är 6 månader och växer och utvecklas, allt går så snabbt och vi har inte tråkigt en sekund med denna lilla solstråle. 

Vilopaus igår, man får försöka trots lite störning ;)




God morgon nya dag


Min utsikt vid frukostbordet. 

Idag är man lite trött. 😴
Det blir lite sömn vissa nätter men skönt med ljuset och solen som hjälper till att ge energi. Vi ska få besök idag, det är alltid trevligt med nya människor som upptäckt rasen och vill bekanta sig lite närmare med den. Att läsa i böcker och på hemsidor är bra och nyttig information, men att träffa hundar live är något helt annat. Då får man känslan också. Man ser rasens väsen och kan känna efter på riktigt, är detta rasen för mig? Ett hundköp är så mycket, förhoppningsvis är det en hund man ska leva med i minst 10 år, kunna ta ansvar över på ett bra sätt och man ska kunna ge sin hund ett fint hundliv som enligt mig innefattar oändligt med kärlek och sällskap, en bra uppfostran så hunden blir en trevlig samhällsmedborgare, självklart fullgod skötsel, och även aktivering av något slag. Det behöver inte vara tävling, faktiskt så spelar det ingen som helst roll för mig om mina uppfödda hundar får officiella meriter. Givetvis är det jätteroligt och fint att ha på papper, utvärderat och en tillgång också för andra uppfödare som kanske är intresserade av att använda linjerna i avel. Men jag vet att för hunden spelar det ingen som helst roll om den har titlar eller arbetsmeriter eller fina utställningspriser, för vovvar är kloka och värdesätter inte livet efter sånt. En vovve vill bara få tillhöra, ha en bra flock att få dela sina dagar med och få ha massor av kuliga stunder. Så därför är det vad vi söker åt våra valpar. Även om det så klart är fantastiskt roligt om valpköpare vill tävla i olika grenar. 

Tjohooo livet ska levas fullt ut!


Älska mig för den jag är <3




Regnet det bara öser ner..

...å jag e så blöt om både skor å strumpor 🎵🎵🎵

Idag regnar det, från det att vi öppnade ögonen tidigt på morgonen, hela långa dagen (dagar blir extra långa när det regnar), och fram till kvällen ska det regna. Det betyder att allt blir blött, vovvar, skor, hundtäcken, jackor, bebisoveraller, vagnar, koppel och annat som måste följa med ut i regnet. Men det gör inget, för man torkar efteråt. Jag tänker på alla som inga hundar har. Som aldrig får gå skogspromenad och känna hur våren luktar i regn. Som aldrig trampar runt i blöta skor som efter en stund säger tjipp tjipp tjipp. Som aldrig får plaska omkring i lera och vattenpölar, slira med barnvagnen i alla vattenhål guppandes över stock o sten. Som aldrig får torka fluffiga pälsar som säger dripp dropp, eller släta pälsar som ser ut som sälhud, som också säger dripp dropp. Som aldrig får känna lukten av blöt hund i näsan. 
Att ha hund är att få uppleva naturen v a r j e dag hela året, inte bara då solen skiner och man väljer att gå ut för att vädret är så vackert. Och man lär sig att alla väder är okej, bara man har kläder och skor som passar. Alla väder är härliga på sitt sätt. 

Nu hänger allt på tork. Ja inte vagnen, den får stå på tork. För om några timmar ska vi gå ut igen :)




Bildbomb på VÅREN !

Inte ens en förkylning kan förstöra denna dag. Solen skiner och vi njuter verkligen. Så skönt att det börjar torka upp ute, pojkarna är badade förra veckan (det ordentliga vårbadet) och nu kan jag snart bada om dom och hålla pälsarna riktigt fina. Vi knallade ut som vi gör varje dag, idag lekte vi på ängarna en lång stund. Så härligt med lite varmare väder. Det är så mycket lättare att vara ute för hundar, bebis och för mig också. Ingen fryser, man kan bara sitta och må gott på en äng, som balsam för själen :)
 
Christian och Joshua är bästisar i vått o torrt. Dom är verkligen fina våra grabbar. Jag önskade att fler skulle få uppleva hur en bra långhårscollie är. Den perfekta familjehunden som ställer upp på alla aktiviteter, tåliga i alla väder, alltid glada i själen, sociala mot allt och alla.
 
Christian, Joshua och Ilo <3
 
Gräset börjar bli grönt.
 
Barnvagnar är bra till mycket :)
 
Finaste Stormen <3 Det här måste bli en fotoförstoring. Idag badade du inte heller i dikena, det var duktigt gjort :)
 
Ilo snart en 12-åring. Hon är pigg och glad, vissa dagar (som idag) är benen lite tröttare så då går vi inte så långt utan njuter desto mer istället.
 
Joshua
 
 

Alice
 
Josh på sin favvoplats, han älskar att ligga ute i sin bädd i hundgården, spanar över byn och njuter <3
 
Stormen är byns Överste-Polis som övervakar allt som händer här i omgivningen.
 
 
 
 

Snygghunden i soffan


Idag hade vi kunnat vara i Sjulnäs, Stormen och jag. Vi hade kunnat stiga upp tidigt, äta frukost med pirr i magen, styra bilen mot Piteå, träffa vänner vid ringen. Känna den där stämningen som råder på en utställning, spänning och avkoppling, rivalitet och vänskap, besvikelse och glädje, allt på samma gång. Utställningar är kul. Särskilt när man har en snygg hund som showar och vinner. Då är det superkul. En sån vovve har vi. Hon är min superstar, en hund jag njuter av varje dag på alla sätt. Just nu ligger hon i soffan här hemma, snygg och värdig, en riktigt snygg korthårscollie med allt på rätta stället. Istället för att stå färdiga vid ringside, känna fjärilar i magen, förväntan och ha kul på utställningen är vi hemma och väntar på hennes löp.  Eftersom jag var säker på att hon redan skulle ha blivit parad så har jag inte anmält till några utställningar. Så vi får titta på gamla foton och minnas trevliga stunder då hon vunnit. Och sen får vi sitta och drömma om utställningar som ska komma. Vad är väl en bal på slottet...

Snygg-Stormen när hon vann cert o BIR för 2 år sen, första gången i juniorklass. 




Chefen



-Nu ska vi gå ut Wilma. 
-Jag måste leka i baby-gymmet först.
-Men vi har 6 vovvar som är kissnödiga. 
-Jag måste kolla i spegeln först. 
-Men vi är ju påklädda. Du blir jättevarm. 
-Nä. Jag är inte klar här. 
-Jag svettas ihjäl. 
-Jag har baby-gym-flow. 
*tramptramptramp* (hundar trampar runt runt)
-Wilma nu går vi, det blir jättekul. 
-Tyst jag behöver koncentratiooooon. 
-Jag svettas ihjääääl. Det är tråkigt om mammor svettas ihjäl. 
-Jag måste kolla lite till i spegeln. 
(Väntar 5 minuter (känns som 50) )
-Okej då klär jag av mig!
-Nu är jag färdig. Nu vill jag gå ut. 

Bästisarna <3




Zzznark vad tråkigt att vänta


Hela förra året väntade vi på valpar. Vi väntade på löp som till slut kom men det blev fel timing så vi avstod att para. Då bestämde vi oss för att para våra kullsystrar under detta år eftersom det skulle bli så perfekt i timing. Jämfört med den andra tiken som valde att löpa helt operfekt otiming. Efter en evighetslång väntar löpte den första systern i februari. Yes. P E R F E K T i tiden. Det skulle bli perfekta små valpar med leverans i den perfekta valpleveransmånaden maj. Men så hände det som så, att den perfekta-timing-kullen blev ingen kull, för mammahunden var tom! Nada. Noll. 
Så nu började vi vänta på den andra systerns löp, som ska leda till vår perfekta date med Mr Perfekt. Vi har väntat o väntat, och väntar än. Nu är det ett år sen den blivande perfekta mammahunden har löpt, så nu måste hon ju komma igång snart. Vi går här dagarna långa, tittar henne i rumpan, svarar på frågvisa väntande valpspekulanters frågor om mammahunden inte haaaaaar börjat löpa. Nä. Inte idag heller. Men kanske imorgon. Eller kanske dan efter det. Eller i nästa vecka måste det bli. Och den blivande mammahunden drar en suck, lägger sig bredvid bebisen och snusar lite till. 

Nu är vi tillbaka!!


Regn o rusk men såklart är vi ute ändå :) Vår fina Christian gillar alla väder. 

Nu har jag installerat blogg-appen på min telefon och tanken är att jag varje dag ska dela med mig av livet, det blir mest hundar skulle jag tro men kanske annat också. Tidigare använde jag bloggen ofta men den föll i glömska tyvärr. Nu när jag kan uppdatera från telefonen går det mycket enklare. Så häng med på våra äventyr! 

Sammanfattning 2013

 
Nu går 2013 mot sitt slut och det blir dags för en sammanfattning av året som gått. Här på hemmaplan har mycket hänt, vi har flyttat ut på landet, efter många års kontroller och operationer fick jag nu nyligen för första gången på flera år positiva provsvar, och under året har jag också kommit tillbaka vad gäller hunderiet. Det känns jätteroligt och nu känns det riktigt kul att träna och tävla hund igen :)

Team Merciless har jobbat på fantastiskt bra under året och många resultat har droppat in. Alla ni som inte nämns här nedan, ni är fantastiska allihop och jag vet att era hundar har det toppen. Hoppas jag inte glömt några resultat... TACK alla underbara valpköpare!!!!!

MERCILESS MANIAC - Robin satte sina tassar på korningsbanan och landade på fantastiska +470 poäng och nytt rekord för korthårscollie !!

MERCILESS STIFF UPPER LIP - Bentley är röntgad HD A/A ED 0/0, har genomfört sitt MH med 1:a på skott och varit på utställning med VG !

MERCILESS SHOOT TO THRILL - Swix är röntgad HD A/A, blev godkänd i anlagsklass viltspår, fått 1:a i ökl viltspår, tävlat lydnadsklass med 150 poäng (12 månader gammal) och utställd med Excellent !

MERCILESS SKIES ON FIRE - Thareq är röntgad HD A/A ED 0/0, utställd med 4xBIR-valp och flera BIS-placeringar, sedan CERT och BIR i Norge !

MERCILESS SMASH'N'GRAB - Veyron har genomfört MH med 3:a skott, utställd med BIR-valp och VG ! Veyron blev inte riktigt som vi tänkt oss...han blev en hund med fel egenskaper på fel plats och du gör ett fantastiskt jobb med honom Carina !

MERCILESS SHOT OF LOVE - Sora utställd med Excellent !

MERCILESS SHAKE A LEG - Svea utställd med Excellent !

MERCILESS SINK THE PINK - Jazza röntgad HD A/A ED 0/0, genomfört MH med 1:a skott !
 
MERCILESS SHOT DOWN IN FLAMES -Nikki röntgad HD A/A ED 0/0, genomfört MH med 1:a skott !

MERCILESS STORMY MAY DAY - Stormen som stannade här hos oss, utställd med 3xBIR-valp, BIS-2 valp, 2xCERT och BIR i juniorklass (10 och 11 månader gammal), och genomfört MH med 1:a skott !
 
Sen vill vi gärna nämna våra andra hundar som också visat framtassarna under året:

ONEWAY'S HOT CHICK - Stimma och Gunilla som på utställning vunnit CERT (det 4:e) och BIR (därmed fullcertad), tävlat appellklass spår med uppflyttning, tagit LP1 i lydnad, RLD-N i rally och tävlat Agility klass 1 och sååååå nära en pinne !
 
SKYELICE GREAT BARRIER REEF - Joshua vår solstråle har genomfört sitt MH med 1:a skott !

SONTIKAN SURUNMURHAAJA - Ilo vår nästan 10-åriga glädje vann CK, 2-bästa tik i fin konkurrens, BIR-veteran och BIS-veteran på Colliespecialen i Piteå !

TALIESIN YANKEE STUFF GOES MERCILESS - Christian vår amerikan som flyttade in i februari och gav ordet personlighet en ny dimension :) Under året blivit ögonlyst CEA ua, röntgad HD A/A och genomfört MH med 2:a skott !
 
Nu tar vi och laddar krafterna lite under vintern för att fortsätta jobba framåt nästa år. Jag ska ge mig ut och TÄVLA brukset har jag tänkt, det ska bli så roligt :) Förhoppningsvis blir det nya valpar här på Merciless och lite annat smått och gott !
 

Ett nytt förtroende


Jag är uppfödare, men mest av allt är jag hundägare. Några hundar finns alltid i vår flock, för det mesta alldeles för många :) Och som om det inte vore nog, ständigt och jämt söker jag nya spännande kombinationer och planer. Jag är ständigt på jakt efter en B R A collie, en collie som har allt jag vill ha, med en spännande och trevlig stamtavla, en hund som förhoppningsvis om några år kan användas i avel och hjälpa mig att föda upp en bättre collie. Jag har två raser, både kort-och långhårig collie. Även om dom går under samma ras tycker jag att man kan säga att det är två olika raser. Dom skiljer sig både till utseende och mentalitet. Båda har brister och förtjänster. Båda är otroligt vackra, trevliga hundraser och jag skulle inte vilja leva mitt liv utan nån av dom!

För två och ett halvt år sedan fick jag kontakt med två fantastiska människor. Ja lite kontakt innan hade vi haft, jag har alltid sneglat på deras hundar, tyckt om deras tankar om rasen och avel, och då för två år sedan hade dom en valpkull. Det är få saker jag är så glad och tacksam över, som det faktum att jag då fick förtroendet att köpa en av deras valpar. En blå liten go kille som fick namnet Joshua. Ni som känner mig vet hur mycket denna hund betyder för mig. Han har A L L T en collie ska ha, en underbar GLAD hund som älskar alla människor, jättefin leklust och arbetsvilja, helt ljudoberörd, fantastiskt snygg och bara helt fullkomligt okomplicerad att leva med. 


Joshua- Skyelice Great Barrier Reef
 
Och hela tiden sedan dess har jag väntat på Joshuas lillasyster. Tiden gick, och det nära samarbetet fördjupades, vi sökte överallt efter D E N hanen. Vi vände nog upp o ner på alla stenar :) Hane bestämdes, dagarna gick, naglarna bets på, tankarna for hit och dit. Skulle det bli några valpar, skulle det bli några tikar, skulle någon passa mig?

Nu några månader senare, jo vår lilla tjej föddes en augustidag. Ett gäng fantastiska valpar tog sina första andetag och i takt med att dom växte blev vi mer och mer imponerade av dom. Vilket gäng! Superhärliga, framåt, aktiva valpar med stort föremålsintresse, otroliga kroppar och benstommar, vackra huvuden och utstrålning. 
Avståndet oss emellan är långt, och jag har dom senaste veckorna tittat och studerat foton och filmer, jämfört valparna med varandra, letat fel och brister, vi har velat hit och dit, funderat och tänkt lite till. Puh.
Jag som absolut skulle ha en blå, det var bestämt och klart, men ju mer tiden gick såg vi en liten stjärna bland dessa fantastiska valpar. En liten stjärna som utstrålade nånting alldeles speciellt, som det inte gick att ta ögonen ifrån. Hon valde oss kan man säga :) 
Vi är väldigt glada över att få presentera.....

SKYELICE TIFFANY YELLOW DIAMOND !!

 


Ännu en gång har jag fått förtroendet, ännu en gång har jag fått köpa en otroligt lovande fin valp. Det är jag så tacksam över! Att släppa iväg sina valpar ut i världen, släppa taget om dom och säga farväl, det är bland det svåraste man gör. Att lägga den lilla valpens väl i någon annans händer, det är ett stort förtroende. För mig är det faktiskt det största förtroende man kan få. 
TUSEN TUSEN TACK Gudrun och Per! 

Välkommen lilla Tiffany till vårt liv, du kommer att ge det en extra guldkant i tillvaron <3


Tiffanys pappa KORAD SE UCH DK UCH Seamist Arctic Ice - som bär på Seamist fantastiska tiklinje med otroliga allroundcollies som har de bästa resultaten både på MH, korningar, bruksprov och utställningar, blandat med mina absoluta favoriter i USA. 


Tiffanys fina galna mamma Ida- SE VCH Skyelice A Plumeria Lei - en riktig allroundcollie med fantastiska resultat på utställning, bruksprov, viltspårprov och en tik som lämnar så trevliga valpar.
 
 




Sssskryt

 
Nu känner jag för lite skryt :)
Att vara uppfödare svårt, hårt jobb och besvikelser. Ibland. Jag är väldigt duktig på att hitta fel och elände i mina egna ägda och uppfödda hundar, och det kan ju var bra att en uppfödare har höga krav och vill FÖRBÄTTRA rasen. Mina hundar har precis som alla andra hundar fel och brister och är långt ifrån perfekta, men dom är också jättebra och har så duktiga ambitiösa ägare så här kommer massa S K R Y T !!!!

Merciless S-kull fyllde 1 år 26 augusti, och Swix, Thareq och vår egen Stormy visade sina framtassar direkt. Samma vecka dom fyllde år hände följande:

MERCILESS SHOOT TO THRILL - Swix - debuterade på viltspårprov och blev godkänd i anlagsklass!!! Denna GLADA gosse tränar också spår, sök och lydnad och vi kan knappt vänta på vad ni ska åstadkomma tillsammans Susanne!!
 
 
 
MERCILESS SKIES ON FIRE -Thareq - vann sitt första CERT och dessutom BIR i Norge!!! Denna gosse tränar också viltspår och lydnad med stor framgång. Heja Thareq som gör så fin reklam för team Merciless i vårt grannland!!!
 
 

MERCILESS STORMY MAY DAY -vår egen Stormy- satte sina busiga tassar på MH-banan, således väldigt ung men så glad och obelastad gick hon genom banan, viftade på sin svans i stort sett heeeela tiden, älskade testledare och figuranter, lekte glatt och avslutade med 1:a på skotten. Hon har sedan tidigare vunnit 2 CERT och 2 BIR i juniorklass och vi tränar spår och brukslydnad för fullt för att debutera på tävlingsbanan nästa år. Hon är en härlig kortis som har allt jag vill ha i en hund, glädje, fart, skönhet och arbetsvilja!
 
 Sen måste vi också skryta om vår allas Krille, Christian som i februari landade på Arlanda efter en lång flygtur ända från Chicago i USA, sina första 8 månader av sitt liv spenderade han på kenneln där och efter att ha bott med oss i 6 månader och under den tiden fått uppleva och lära sig allt som i vanliga fall en valp får göra satte han sina tassar på MH-banan, 14 månader gammal. 
Han viftade också med sin svans, är väldigt socialt säker i alla situationer, lekte för fulla muggar och gick igenom utan att bli särskilt rädd. Lika glad efteråt och avslutade med en 2:a på skotten. 

 


Fina Christian, ingen är förvånad för du är en sån härlig hund, han har en livsglädje som inte alla collies har och vi tycker så mycket om honom!!! Dessutom är han så rolig att jobba med, har stor intensitet och vilja i allt han gör, alltid på hugget och väldigt lätt att motivera.
 
 Så det var en lyckad helg för team Merciless, nu tar vi nya friska tag. Full fart framåt!!
 
 

Vem har rätt ?

 
 
Vad är upp och vad är ner?
Vilken sida att se på saker och ting är egentligen rätt?
Finns det något rätt och något fel?
Och vem bestämmer då vad som är det ena eller det andra?

Min rasklubb, Svenska Collieklubben, har alltid varit en infekterad klubb. Det finns nog spänningar i många rasklubbar men inom min klubb är det år efter år samma sak. Det är vi och dom. Dom och vi. Diskussionen är densamma detta år som ifjol. Som året därpå. Som för tjugo år sen. Som året före det ingen nu levande människa knappt har ålder att minnas.
Diskussionen gäller alltid mentaliteten. Och vad som är en bra hund. Och hur vi ska förbättra vår ras. 

Även om du inte alltid tycker som jag. Även om jag inte alltid tycker som du. Även om vi ibland tycker den andra gör fel. Ändå. Det är så mycket vi har gemensamt. Alla älskar vi samma ras. Vi delar våra liv med collies av olika färger, egenskaper av goda och dåliga mått. Vi gläds åt vara bästa vänner- hundarna. Vi ägnar stor del av vår lediga tid åt detta. Vissa av oss tränar spår, lydnad, agility, allt möjliga aktiviteter, vissa av oss åker på utställning, endel för att ha en trevlig dag, andra för att helst av allt vinna. Och ha en trevlig dag. Vissa av oss håller på med många grenar samtidigt. Vissa av oss har våra vovvar som familjens speciella medlem, som trots att den aldrig tävlas med eller visas upp är fantastisk på sitt vis, och betyder allt för just sina människor.
Det vi också har gemensamt är att ha roligt. Att få skratta tillsammans och glädjas åt varandras framgångar. Vi vill umgås med likasinnade, lära oss nytt, fortsätta jobba för en bättre collie.
Vår ras har, precis som många andra raser, saker som är bra och saker som är sämre. Vi vet alla att rasen jämfört med många andra raser har problem med rädslor. Att den har problem med ljud. Att den skulle behöva bli lite med framåt, leka sig genom livet och komma över obehag lite snabbare. Det är nånting vi alla uppfödare måste jobba för och använda de hjälpmedel som finns. Det finns också andra saker vi behöver förbättra. Vi vill alla (hoppas jag) ha en collie som har en korrekt konstruktion, stark kropp, fina vinklar, korrekta bakställ och som utstrålar kraft och styrka. En collie i en kropp som orkar, vill och kan röra sig obehindrat. En njutning för ögat. 

Hur vi prioriterar i vår avel är olika. Vilka verktyg vi väljer att sätta mest tillit är olika. Vad som mest behöver förbättras tycker vi olika om. Och så är det. 

Jag tror ändå att vi och rasen vinner mest på att börja respektera varandra. Att försöka respektera varandras avelsarbete. Att kanske kunna lära av varandra. Att börja prata med varandra. Inte prata OM varandra.
Först då kommer vi att komma framåt. Det finns så mycket kunskap i oss och tillsammans blir vi starkare. 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0